Onsdag, torsdag eller nåt åt det hållet...
Godmorgon kamrater.
Har ni också sovit dåligt?
Hittade en ny salva till mina tatueringar, men den klibbade precis hela natten. Den är tamejfan fortfarande klibbig efter 9 timmar.
När håret på bröstet börjar växa ut kliar det. När tatueringarna läker kliar det. När man sover kliar man sig fast man inte får. Då kan man ge sig fan på att det börjar klia i ögonen också....
Har man en klibbig hudsalva på bröstet så får man den i ögonen.......
Jääääääla skiiiit.... Vaknar med ett kliande bröst och svidande små ögon.
Och inte nog med det. frukosten bestod idag av en ostkant och en sked rödbetssallad. Edamer....
På kontorsväggen framför mig hänger ett sönderslaget badmintonracket. Det berömda Biltemaracketet som nämns i någon tidigare text. Eftersom filialchefen är på kurs i 2 dagar (yeehaa) så passar vi på att möblera om så den måttriktiga OS-banan kommer fram i lokalen. Satan vad vi har spelat badminton igår.
Ställningen är något diffus mellan mig och min arbetskamrat, då vi inte kan komma överens om en studs på bordet räknas som nät eller om man får fortsätta spela då. Jag tycker även att om fjäderbollen åker in i pallställaget bakom mig så räknas den som ute, men han är av en annan uppfattning. Va fan, ska jag hinna krypa in där och slå så måste jag ju vara stålmannen. Jag å min sida har en papperskorg bakom honom som jag försöker träffa. Hamnar den där så blir det bonuspoäng. Detta är inget han vet om än, men den gången jag prickar rätt ner bland kaffesump och bananskal så ska jag glatt ropa "25 poäng extra... extra allt, extra extra, nu blir ni glada." (skulle vilja ha en röd fez då och vara en halvmeter kortare, då skulle verkligen humorn komma till sin rätt). Vi får se hans min då. Lovar att återkomma om jag lyckas med den bedriften.
När min kollega lyckades smasha så hårt så det helt oförstörbara aluminiumracketet gjort av gamla nedsmälta ölburkar gick av på två ställen så fanns det bara en sak att göra...
Stänga av telefonerna, sätta mig i min lilla röda tyskvagn och åka hem efter riktiga doningar.
Ett riktigt fint racket av märket Yonex, och ett inte riktigt lika fint racket som i en stund av kortvarig ilska råkade hamna i mitt kontorsfönster (okrossbart, tack och lov). Det racketet har numera formen av Barbamamma, men fungerar finfint ändå.
Kortvarig ilska kan komma om man ligger under med 20-0 och motståndaren fortfarande ger precis allt för att verkligen förnedra en. Nu påstår jag inte att det var så, utan det var mer en fundering på vad som skulle kunna utlösa såna hemska utfall...
I det här fallet ramlade jag över racketet när jag skulle ta emot segerpokalen efter en god match mot en VM rankad spelare, som iofs gjorde bra ifrån sig, men föll på mina hemmagjorda regler.
Nu sänker sig en svag odör av nybryggt kaffe i odiskade muggar. Det betyder att klockan är fika.
Tjing...
Har ni också sovit dåligt?
Hittade en ny salva till mina tatueringar, men den klibbade precis hela natten. Den är tamejfan fortfarande klibbig efter 9 timmar.
När håret på bröstet börjar växa ut kliar det. När tatueringarna läker kliar det. När man sover kliar man sig fast man inte får. Då kan man ge sig fan på att det börjar klia i ögonen också....
Har man en klibbig hudsalva på bröstet så får man den i ögonen.......
Jääääääla skiiiit.... Vaknar med ett kliande bröst och svidande små ögon.
Och inte nog med det. frukosten bestod idag av en ostkant och en sked rödbetssallad. Edamer....
På kontorsväggen framför mig hänger ett sönderslaget badmintonracket. Det berömda Biltemaracketet som nämns i någon tidigare text. Eftersom filialchefen är på kurs i 2 dagar (yeehaa) så passar vi på att möblera om så den måttriktiga OS-banan kommer fram i lokalen. Satan vad vi har spelat badminton igår.
Ställningen är något diffus mellan mig och min arbetskamrat, då vi inte kan komma överens om en studs på bordet räknas som nät eller om man får fortsätta spela då. Jag tycker även att om fjäderbollen åker in i pallställaget bakom mig så räknas den som ute, men han är av en annan uppfattning. Va fan, ska jag hinna krypa in där och slå så måste jag ju vara stålmannen. Jag å min sida har en papperskorg bakom honom som jag försöker träffa. Hamnar den där så blir det bonuspoäng. Detta är inget han vet om än, men den gången jag prickar rätt ner bland kaffesump och bananskal så ska jag glatt ropa "25 poäng extra... extra allt, extra extra, nu blir ni glada." (skulle vilja ha en röd fez då och vara en halvmeter kortare, då skulle verkligen humorn komma till sin rätt). Vi får se hans min då. Lovar att återkomma om jag lyckas med den bedriften.
När min kollega lyckades smasha så hårt så det helt oförstörbara aluminiumracketet gjort av gamla nedsmälta ölburkar gick av på två ställen så fanns det bara en sak att göra...
Stänga av telefonerna, sätta mig i min lilla röda tyskvagn och åka hem efter riktiga doningar.
Ett riktigt fint racket av märket Yonex, och ett inte riktigt lika fint racket som i en stund av kortvarig ilska råkade hamna i mitt kontorsfönster (okrossbart, tack och lov). Det racketet har numera formen av Barbamamma, men fungerar finfint ändå.
Kortvarig ilska kan komma om man ligger under med 20-0 och motståndaren fortfarande ger precis allt för att verkligen förnedra en. Nu påstår jag inte att det var så, utan det var mer en fundering på vad som skulle kunna utlösa såna hemska utfall...
I det här fallet ramlade jag över racketet när jag skulle ta emot segerpokalen efter en god match mot en VM rankad spelare, som iofs gjorde bra ifrån sig, men föll på mina hemmagjorda regler.
Nu sänker sig en svag odör av nybryggt kaffe i odiskade muggar. Det betyder att klockan är fika.
Tjing...
Kommentarer
Trackback
