idlerunning

Måndag.....
Det räcker nästan så...

Hur många studsar upp ur sängen med ett brett leende på läpparna, heligt glada över att de får gå till jobbet en måndag?
Kom igen nu, nån måste väl räcka upp handen... Inte det?
Jag visste det, så därför kan vi väl komma överens om att vi avskaffar måndagen helt. Om inte det går (kan slå vad om att en och annan arbetsgivare skruvar lite på sig nu och tycker att det inte var så där jättebra alltså) så kräver åtminstone jag minst en påse lussebullar till frukostfikat (som sträcker sig mellan 07:05- 15:49)...
Lussebullar fanns det gott om idag, så jag ska inte klaga. Det var värre med en storpattad lucia på 22 bast. Hon lyste med sin frånvaro. Lägger en liten lapp i klagolådan om detta.

Tänk vad lite smärta kan te sig olika. För ett halvår sen tänkte jag tatuera in texten " Ju mer kärlek, desto större sorg" eller nåt åt det hållet, helst på ett lite coolare språk än svenska. Blev lite osäker på att google translate skulle ge mig en korrekt översättning så jag hoppade hela idén. Skriver man det på tex latin så blir det "Quanto amore tristius", men översätter jag det tillbaka så blir det "Hur mycket mer smärtsamt än kärlek". Tycker nog att det inte var riktigt vad jag hade tänkt mig, även om innebörden är densamma.
På arabiska blir det 

والمزيد من الحب ، أكثر حزين

Fråga mig inte varför texten hamnade där den gjorde, men de stackarna läser ju från fel håll...
Det var ett rent helvete att få till det så jag kunde skriva från rätt håll nu efter att jag kopierat in den arabiska texten. Markören ville verkligen börja från höger på sidan och gå åt vänster. Så hur jag än skulle göra så kan man sätta en månadslön på att en eventuell arabisk text skulle hamna fel på kroppen. Den arabiska texten översatt till svenska blev "Och mer kärlek, mer ledsen".. Nu börjar det likna nåt. De är kanske inte så dumma, de där Dileva-kopiorna, fast i helvitt...

Den här helgen har jag fått utstå en helt annan smärta, men den här gången var det både självförvållat och helt frivilligt. En duktig kvinnlig (skitsnygg) tatuerare fick föreviga två teckningar jag gjort. Nu sitter de något rödflammiga på bröstet. Över nyckelbenen, över bröstbenet. Skönt det var..... Not....

Vissa punkter var hemska, andra punkter på kroppen kändes nästan inte alls, precis som livet i stort. Utan förvarning, men med vetskapen om att det nån gång kommer att ske, så hugger det till så det går ilningar ända ner till fötterna. Ändå ligger man kvar, försöker komma ihåg att andas, för man vet att det går över. Ärren finns alltid kvar. Men de bleknar med tiden.

Precis som livet....
Vissa saker gör man fast man vet att det gör ont...

Det går alltid över...

Nu är det dags för dagens andra lussebulle. Och jag som inte äter mjöl får leka att den är gjord av köttfärs, för det är ju gott.
Skål.