idlerunning

Nu fröken P, så har du ett skriftligt bevis på att jag tänker på sol....

Jag har alltid sagt att det skrivna ordet leder till missförstånd, för vem kan se ett ansiktsuttryck på författaren?

Detta ledde till att en person tyckte jag lät negativ igår, och att jag skulle rycka upp mig. Det var inte så jag kände mig när jag skrev, utan jag var mer glad, precis som vanligt måste jag tillägga.

Men så här har det varit i alla tider. De som har varit duktiga på att förmedla känslor i brev har sluppit förklara sig i tid och otid, men alla vi andra blir ständigt missförstådda och då oftast i negativ riktning. Något som tydligen är ett av de gemensamma mänskliga dragen nästan alla besitter.

När mobiltelefonen kom och det efter ett tag blev möjligt att skicka korta meddelanden på den (funkade bäst om man hade en display) så uppstod ett stort problem. Eftersom texten endast fick bestå av väldigt få tecken, så var det upplagt för att det skulle bli missförstånd som fick hela familjer att splittras.

Första året sms var möjligt ökade skilsmässorna med 35% enbart pga av feltolkade, felskickade meddelanden som från början var helt oskyldiga. (Denna mening är helt påhittad, men jag chansar på att det stämmer )

Sen kom nåt smartass på att man kunde göra små ansikten, som skulle förmedla känslan hos författaren så att det framgick i vilken sinnesstämning han var i när sms:et skapades.
:) Blev den allra första gubben, en smajlis.
Sen kom ;)  En liten "blink blink".....
Och sen :P  Tungan ut.....

Men!!!

I början av sms eran så var det ju ingen som visste vad det var. Ungefär som när Bell uppfann telefonen, och det inte fanns nån att ringa till. Undrar om han kände sig misslyckad?
Så när nån sms:ade "Fest ikväll, kommer du? " Så läste mottagaren antagligen det som: "Fest ikväll, kommer du? Vi har ectasy"...
Han svarade förmodligen: "Kommer " Och det uppfattades som: "Okej, han kommer och är glad", men i själva verket så gick han på festen efter att ha snortat ett par linor först. Det var ju en knarkfest han skulle på. Eller?

Detta var inte populärt om det var en 7 barns familj bestående av Jehovas som anordnat ett litet kalas.
Hade han istället svarat: "Kommer ", så kunde det tolkas som: "Han kommer men har problem med balanssinnet, och vill att vi bygger en rullstolsramp till ytterdörren"...


Någon skriver:
"Vad säjs om en träff? "
Du läste: "Vad säjs om en träff? Men bara så du vet, jag lider av ticks..."
Du svarade, rädd för att det fanns fler handikapp hos den här personen: "Nej, ledsen, men jag är upptagen "
Detta uppfattades som " Jag är upptagen med att rehabilitera mig då jag lider av en halvsides ansiktsförlamning"

Och kanske världens lyckligaste äktenskap fick inte den chans det hade rätt till...

Nu finns det så många uttryck så man verkligen får vara noga med vilka man väljer i en konversation. Symbolerna som togs fram för att nyansera lite gör det istället ännu mer lätt att bli misstolkad.
Skickade en gråtande gubbe  när jag fick ett sms och var på gymmet. Tyckte den skulle symbolisera att jag svettades. Klockrent för mig, men inte för mottagaren.
"Åh nej, han är deprimerad och knaprar Prozac"

Igår var det kallt när jag gick till gymmet. 13 minus. Men det funkar. Tänker bra när jag andas kall, förhållandevis ren luft. Varför tänker man som bäst då? Det är ju knappast när man promenerar som man behöver tänka skarpt. Ett tillfälle då hjärnan borde funka som bäst, men sällan gör det, är på anställningsintervjuer och löneförhandlingar. Det är verkligen då man blir pressad i ett hörn av auktoriteter som vill grilla dig askgrå för att ta tempen på både ditt intellekt och din stridsanda.

En kvart efter mötet kommer man på en himla massa bra svar, men då är det svårt att backa bandet. Att sms:a dem tillsammans med några smajlisar är INTE ett passande sätt. Du är antingen redan sågad eller prisad vid den tidpunkten.
"Fan, mannen är deprimerad, har ticks, narkotikaproblem, och lider av en halvsides ansiktsförlamning"
Men jag såg det som: "Jag jobbar stenhårt så svetten lackar, ser inga problem, är alltid glad och ser detta som en spännande utmaning".

Nu är det matdags. En köttfärsgryta med... Köttfärs!!!( nä hä, vad otippat), grönsaker och spännande kryddor i en estetiskt misslyckad kombo...

Tjong...