Paltkomans underbara tillstånd

Lunchen avklarad.... Dött djur med flera tillbehör, de flesta både goda och ätliga enligt svensk standard.

Nu vill jag bara skaka tass med John Blund, han som förtrollade mig för 35 år sen. På den tiden var Lennart Svan allt annat än en morotsälskande BP. Han var John Blund, inget annat.

Men inte gick det att luta sig tillbaka mot väggen och sova en timme efter maten. Nån jävla hurtbulle som krängde arbetshandskar satte sig bredvid mig och berättade anekdoter från förr. Läderbutiken i Stockholm där han jobbade som tonåring....Cheeezus vad intressant, skulle ha tagit fram en sån där manick som läkare pratar i för att komma ihåg, och spelat in hela monologen (dagens gåta, vad heter manicken?)... Sen vart det faktiskt svart, eller inte vet jag, typ Yrrol..... Jag satt med öppna ögon och försökte se lite trevlig ut, men vad han sa fastnade lika bra som en smörklick (extra saltad) i en het stekpanna (teflon)

Gled ljudlöst ut från personalrummet och in på mitt kontor. Här sitter jag nu och kom på att jag måste till Apoteket röda näsan.

Återkommer senare.
Jöken...




3 timmar senare....

Varför minskar inte mina pappershögar på skrivbordet? Trodde vi skulle spara träd genom att rationalisera bort all pappershantering, men just i mitt område verkar den informationen ha fastnat i censuren. För här finns det ingen brist på anteckningsblock, kladdlappar, vanliga papper, ovanliga papper...
Kan det bero på att jag aldrig rensar? Alla lappar som är mer än 3 veckor gamla och skrivna med oläslig handstil (min egen med andra ord) ska jag nog kasta i insamlingsbyttan. Ett resolut beslut som kan få oanade konsekvenser, men de är jag villig att låta filialchefen ta.

8 flaskor och en box blev det iallafall på min shoppingrunda. En av få rundor jag faktiskt gillar.

Nu gör vi som kungen vill, vi vänder blad...

I somras skulle jag åka chopper ner till Sweden Rock Festival i Sölvesborg. En trevlig tillställning under 4 dagar som bjuder på mysig folkmusik, om man är en Hun, eller kanske Kelt. För oss andra vanliga betyder det hårdrock, oftast från 3 håll samtidigt. Något som precis varenda en vill uppleva, eller hur?

En liten lagom tripp på cirka 50 mil enkel resa. Ingen fjädring bak på hojen, aphängarstyre och en allmänt laidback sittställning som kan få den mest inbitne bajkern att tycka att en hög med sprängsten ser skönt ut att ligga på. Men jag har ju aldrig fattat det där med att se problem, jag ser bara möjligheter, så det var bara att peta i 4:an och tuffa på, mil efter mil. I Katrineholm tog jag första bensträckaren. Lät armarna dingla lite extra, skruvade fast det bakre avgassystemet som hade lossnat helt. No big deal...
I Norrköping lånade jag en större skiftnyckel på en mack, skruvade fast avgassystemet ännu en gång, och köpte även locktite i storpack för 300 spänn. Såg fortfarande inga mörka moln (jo ärligt talat så var det regn i luften). Tänkte bara "SRF here I f**ing come". Sparkade igång min gula badanka i xxxl-format och studsade vidare.

Rimforsa, orten som består av endast en rondell och en gammal Uno-X mack, omgjord till båt/fyrhjuling/bilverkstad. Och en Statoilmack... 24 mil hemifrån, 26 kvar till fylla och förnedring.
Där skulle jag tanka. Fluffetiflupp, sa det bokstavligen, och sen dog motorn. Halva åtminstone. 
Lät motorn gå på en cylinder så jag kom fram till Uno-X-stället, och fick låna deras verkstad. Först var verkstadsföreståndaren väldigt motvillig till detta, men när han fick klart för sig att det rörde sig om en HD så hade jag helt plötsligt Vipkort till garaget.
Skruvade i ett par timmar innan jag insåg att det krävdes mer än silvertejp, en rejäl slägga och konstant påfyllning av olja för att jag skulle kunna ta mig vidare. Började ringa vänner här och där och se om någon var hemskt sugen på att hämta upp mig från hålan som aldrig hört talas om lokaltrafik. Gjorde även klart för föreståndaren att jag skulle komma veckan efter med bil och släp och hämta det som numera fick gå under namnet skrothögen.

Blev hämtad av en bekant från Linköping, som på det mest underbara sätt såg till så jag blev både mätt och halvfull. All heder åt henne och hennes man. Sen kom en sann vän och hämtade mig i Linköping och körde hem mig till Västerås. Han är i färd med att bygga sig ett hus, och jag kommer vara gratis arbetskraft så mycket han vill.

Tog bilen dagen efter och stack ner till Sölvesborg. 4 dagars festande i regn och i ett tält från Rusta blev minnesvärt. Har jag hört från säker källa.
Fortsättning följer, för nu är det snart hemgång....

Tjing.


Kommentarer
Postat av: Mr A

Diktafon heter det som doktorer och annat pratar in sina kom-i-håg saker på. ;)



/MrA

2010-11-16 @ 16:42:20
URL: http://mra.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0