idlerunning

Hur fan var det de skrev i Startrek? Rymdlogg år 2044? Kära dagbok? Nä, den är min och Berts start. Måste jag googla på det?

Captains´s log hette det tydligen. 

Förr var helgen öronmärkt till vila. Man skulle vara fit for fight på måndagen igen. Hur kommer det sig att jag alltid är tröttare än tröttast just på måndag morgon? Vad gick snett för mig? Det kan väl aldrig vara så att jag lider av sömnbrist? Om man inte lider av sömnbrist, betyder det att man njuter av det?

Vissa meningsuppbyggnader låter helt sjuka.
Lider du av dålig andedräkt? Ja, inte njuter jag av det...
Jag tycker inte om sprit. Nej, vem fan gör inte det?
Fler? Kommer inte på några just nu, hara bara fått 3 koppar kaffe än. Går fortfarande på halvfart. Ärligt talat så kommer jag inte växla upp till 5:an nån gång idag. Ska försöka sova lite snart. Svårt när kunderna hela tiden påstår att jag faktiskt måste vara vaken på jobbet. Va fan då, är det inte ett fritt land?

Förtidspension vid 43 låter lockande, men är helt orealistiskt. Pension vid 50 kanske funkar. Beror bara på vilken standard man kan sänka sig till, och vart man slår sig till ro.
Hur kommer det sig att det finns så många pensionärer som vägrar sluta jobba? Gå hem och ge din sysselsättning till någon arbetslös ungdom istället. Har pensionärerna inga andra stimulerande göromål än sina jobb? Snacka om dålig fantasi isåfall. Jag kan komma på massor av saker som jag kan fördriva tiden med om jag inte jobbade.

Okej då, jag kom inte på så många...
Men jag har 8 år på mig att göra en lista över kreativa saker som får mina dagar att kantas av bladguld, räksallad, premium 99 oktan, Angus bacon cheese extra allt. Ja metaforerna kan göras hur många som helst.

Över mitt bröst står det, från axel till axel, Aliquando et insanire iucundum est. "Det är skönt att få vara lite galen ibland" Tyckte det passade mig bättre än en liten delfin med en solnedgång bakom, eller tre prickar på handen.
Hur många har en delfin någonstans på kroppen? Och ni som har det, vad är oddsen för att den sitter på en skuldra? Jag skulle nog inte spela på det. Man får fan inte ens igen pengarna.

Istället för en delfin ritade jag för 24 år sen en liten mus med röda hängselbrallor. Den är förevigad bakom en tät skog av kroppsbehåring. Då, för 24 år sen, kunde man ana några små fjun runt bröstvårtorna, nu kan man ana 2 bröstvårtor.... Och en mus, med blekta brallor. Hur fan tänkte jag då? Förmodligen något mer än nu, dvs inget alls. Snart, den 11 dec. kommer 2 teckningar till att pryda min bringa. Längtar.... Lukten av det där desinfektionsmedlet, det irriterande surret från maskinen. Smärtan....   Vetskapen om att jag har unika gaddningar. Alla är mina egna alster från början.

Vad betyder det då att vara lite galen? Får frågan om och om igen. Är det att bo 5 dygn i ett översvämmat minitält, och fortfarande vara på gott humör, fast tröjorna började lukta sjögräs efter ett par dygn, och ett par strumpor råkade gömma sig under luftmadrassen. När jag hittade dem, fräste de åt mig och simmade iväg, något grönaktiga. (detta kan vara en bieffekt av för många vildsvinskebab, eller kanske även drycken till, så sanningshalten i det senaste påståendet är fortfarande oklar)

Är det att få för sig kl 01:40 natten mellan lördag och söndag att man ska överraska någon i Växjö? Någon man aldrig förr träffat. 41 mil senare ringer man på kl 07:10 och hoppas verkligen på att hon var hemma. Det var hon....

Är det att rycka på axlarna så fort det händer något oförutsett av negativ karaktär, ta det med en klackspark och tänka att det alltid finns någon som har det värre, alltid några det är mer synd om. Typ de svältande barnen i Danmark? Eller bantande då, skillnaden är hårfin.

Klacksparkar har jag delat ut många, och ryckt på axlarna så mycket att ledbanden är utslitna. Men bara så länge det gäller saker som inte berör mitt alter ego, bosatt i den berömda lilla dansbubblan. Bubblan växte fram för 2 år sen då jag skilde mig. Det är inte många som kommer in där. Och de som lyckats får nog se en helt annan människa än de är vana vid. En del skräms av den, en del blir kanske mer fascinerade och smickrade av att jag släpper in dem. Men ju längre tiden går, desto svårare är det att bjuda på den sanna känslomässiga krabaten som blir mer och mer rädd för att våga kasta sig ut utan skyddsnät, våga bekänna färg, våga leva???
Är det då man verkligen är galen? Förr ansåg jag att just "galen" klingade positivt, och älskade de som var som jag, men nu är jag beredd att ändra inställning till betydelsen av det ordet.

För nåt år sen hade jag planer på att tatuera in en annan text. "Ju mer kärlek, desto större sorg" Något som jag har fått erfara. Så jävla sant... Älskar man betyder det att man tvingas sörja så småningom. Utan kärlek, mindre smärtor. Bubblan är ett skydd mot sånt. Släpper jag inte in någon, finns det ingen som kan försvinna ut sen.
Men vill man ha det så? Tror inte det.

Dagens tips (för att lätta upp lite)
Tenacious D - Tribute (to the best song in the world)
Och du!!! Det spelar ingen roll hur många gånger du lyssnar på den, du får aldrig reda på vilken låt det är... 

En annan låt av dem är "Fuck her gently"
Man kan skratta gott å deras humor, deras texter, deras, i mina ögon, sjuka inställning till det mesta. Men jag kan slå vad om en begagnad brödrost (har en som jag vill bli av med) att även de har bubblor stora som Hubba Bubba xxxl runt omkring sig. (Hallonsmak)