Åh, varför ska det vara så j-la krångligt jämt.. Å så ett frågetecken på det.
Har inte bloggat på drygt en vecka pga olika anledningar. Tänkte gå in här och skriva att jag lägger ner bloggen på obestämd framtid då jag känner mig onormalt tom i hela kroppen (den vältränade fast nu med en antydan till en liten bulle på magen, fan också)
Men så såg jag en kommentar från en okänd person. Så här lyder den:
Hej
vill bara säga att jag har nog inte skrattat så mycket som jag har gjorde när jag läste igenom hela din blogg. snälla skriv mer....ge ut en bok om dina tankar och funderingar. så jävla klockrena.
ser fram emot mer läsning.
Ja men tack, du räddade min dag liksom :o)
Oj, nu hörde jag en motorcykel utanför kontoret. Måste se vem som kommer på besök...
Skiter i detta just nu, men bloggar snart igen, promise...
Puss
tack....ser fram emot det,när det blir varmare ute kan du ta hojjen och kom hit jag bjuder på kaffe ;)
