Hur man går vilse på en strand...
Ni kanske tror att det är omöjligt att gå vilse på en strand, om den är rak (eller lite svagt böjd åt ena hållet) och fin på alla möjliga sätt och vis. Bara (100%) vatten på ena sidan och så lite annat jox på den andra. Och i mitten lite sand. Eller ganska mycket sand.
En god vän till mig (jag lovar att det inte är jag) lyckades med det konststycket iaf.
Okej okej, DET VAR JAG, nöjda nu?
2006-2007 var jag på Phi Phi Island och gjorde ön något vackrare genom att visa mig lite varstans på dagar och kvällar. Eller om bungalow-index sjönk en smula när jag vistades i närheten, minns väl inte riktigt hur det var.
Skit samma, det är inte det det handlar om, utan att jag då gärna tog en drink vid Reggaebar vid stranden. Eller dansade disco med hela familjen på nåt bra ställe.
Döm om min förvåning när vi inte hittade på något av ställena. Vi letade och letade, men självaste Reggaebar kunde väl för 17 gubbar inte ha försvunnit?
Efter ett tag fick vi reda på att stället där man kunde ligga på små hårda trekantiga, helt ickeanatomiskt utformade (heter det så?) och ganska så obekväma kuddar, samtidigt som man sippade på en Caprinja (min nya favvogrogg), eller hade gröna Blend i munnen (inte jag, jag pysslar inte med botanik... Och man kan göra båda sakerna samtidigt också, men det är för svårt för mig som måste ha minst en arm runt kudden så den inte halkar iväg och retar upp nån vresig grannkärring), hade flyttat in mitt i smeten. Jaha, men där finns det väl ingen strand?
Efter ganska mycket virrande hittade vi på det som en gång var en laidback klubb med mycket baktakt och elddansare. Nu......
Thaiboxning..... Va i!!!........
Turisterna fick en bucket (grogg på hink, gott, har jag hört, fniss...) om de ställde upp mot varandra. Ja men tjena, vilken soppa. Efter lite tjejboxning, eller vad det skulle föreställa, så var det en sk. riktig match också, men knappast på elitnivå. Men det var skönt att få sitta ned ett slag efter att ha gått i säkert 10 minuter.
Efter det hade vi samma briljanta tanke, som alltid. Natta-mat å sen hem till bungisen.
En thailändsk pannkaka med banan och chokladsås och en pizzaslice senare var vi nöjda med utvecklingen av just den här kvällen, och tog raka vägen ner mot stranden. Eftersom det stod hus i vägen på vissa ställen fick vi gå antingen åt höger eller åt vänster ett par gånger, och så här i efterhand så tror jag att det var just de där jäkla husen som gjorde så vi liksom gjorde bort oss lite grann.
Efter mycket vandrande mellan huslängor (allt känns som mycket när man har tunga ögonlock, tung urinblåsa, inte kan gå rakt fast man blir ledsagad och blodet är mer lättflytande än på väääääldigt länge.)
så kom vi ut på stranden. Nu var det bara att placera fötterna strategist (svårt ord, svår uppgift, fast bara ibland) framför varandra i någorlunda rätt riktning och visp, så skulle vi vara "hemma"... (Menar vips, men orkar inte backa och deleta)
Helt plötsligt, som ett berg som tornar sig rakt upp ur marken, kom ett berg som tornar sig rakt upp ur marken....
Det kändes helt fel, men det fattade ju inte vi, vi hade lämnat våra hjärnor nån annanstans för kvällen. Så vi rundade på ett helt omöjligt sätt detta berg (som egentligen bara var en liten fjuttig klippa i dagsljus) och hamnade så småningom inne i ett hotellområde. Vi frågade den nyktre portiern (han visste nog inte att han var en sån , eller ens att han var nykter, för han kunde inte svenska så bra) vart vår kära bungis "Nice Beach" kunde tänkas ha tagit vägen.
Jag tyckte att han pekade mot Orions Bälte, en liten bit upp, men min reskompis som tydligen var den smartare av oss ledde oss tillbaka till stranden. Vi tittade ut över stranden och mot den välkända vy som båda två kände igen längre bort, där ö-delarna går emot varandra och bildar som en passage med höga berg (riktiga berg i det här fallet)
Det var då...... Katjing liksom....
Vi kom på att vi var på fel strand, på andra sidan ön.
Nu är det max 100 meter mellan stränderna i mittpartiet, där ön är som smalast, men stränderna är långa, så på det hela taget så gick vi nog minst..... För långt.... Tycker iaf jag då....
Måste det vara rätt strand man går vilse på? Räknas det inte om det är fel strand?
Vi har gått lite halv-vilse i halv-djungel också, med halvdåliga fotbeklädnader, men det är en helt annan historia.
En god vän till mig (jag lovar att det inte är jag) lyckades med det konststycket iaf.
Okej okej, DET VAR JAG, nöjda nu?
2006-2007 var jag på Phi Phi Island och gjorde ön något vackrare genom att visa mig lite varstans på dagar och kvällar. Eller om bungalow-index sjönk en smula när jag vistades i närheten, minns väl inte riktigt hur det var.
Skit samma, det är inte det det handlar om, utan att jag då gärna tog en drink vid Reggaebar vid stranden. Eller dansade disco med hela familjen på nåt bra ställe.
Döm om min förvåning när vi inte hittade på något av ställena. Vi letade och letade, men självaste Reggaebar kunde väl för 17 gubbar inte ha försvunnit?
Efter ett tag fick vi reda på att stället där man kunde ligga på små hårda trekantiga, helt ickeanatomiskt utformade (heter det så?) och ganska så obekväma kuddar, samtidigt som man sippade på en Caprinja (min nya favvogrogg), eller hade gröna Blend i munnen (inte jag, jag pysslar inte med botanik... Och man kan göra båda sakerna samtidigt också, men det är för svårt för mig som måste ha minst en arm runt kudden så den inte halkar iväg och retar upp nån vresig grannkärring), hade flyttat in mitt i smeten. Jaha, men där finns det väl ingen strand?
Efter ganska mycket virrande hittade vi på det som en gång var en laidback klubb med mycket baktakt och elddansare. Nu......
Thaiboxning..... Va i!!!........
Turisterna fick en bucket (grogg på hink, gott, har jag hört, fniss...) om de ställde upp mot varandra. Ja men tjena, vilken soppa. Efter lite tjejboxning, eller vad det skulle föreställa, så var det en sk. riktig match också, men knappast på elitnivå. Men det var skönt att få sitta ned ett slag efter att ha gått i säkert 10 minuter.
Efter det hade vi samma briljanta tanke, som alltid. Natta-mat å sen hem till bungisen.
En thailändsk pannkaka med banan och chokladsås och en pizzaslice senare var vi nöjda med utvecklingen av just den här kvällen, och tog raka vägen ner mot stranden. Eftersom det stod hus i vägen på vissa ställen fick vi gå antingen åt höger eller åt vänster ett par gånger, och så här i efterhand så tror jag att det var just de där jäkla husen som gjorde så vi liksom gjorde bort oss lite grann.
Efter mycket vandrande mellan huslängor (allt känns som mycket när man har tunga ögonlock, tung urinblåsa, inte kan gå rakt fast man blir ledsagad och blodet är mer lättflytande än på väääääldigt länge.)
så kom vi ut på stranden. Nu var det bara att placera fötterna strategist (svårt ord, svår uppgift, fast bara ibland) framför varandra i någorlunda rätt riktning och visp, så skulle vi vara "hemma"... (Menar vips, men orkar inte backa och deleta)
Helt plötsligt, som ett berg som tornar sig rakt upp ur marken, kom ett berg som tornar sig rakt upp ur marken....
Det kändes helt fel, men det fattade ju inte vi, vi hade lämnat våra hjärnor nån annanstans för kvällen. Så vi rundade på ett helt omöjligt sätt detta berg (som egentligen bara var en liten fjuttig klippa i dagsljus) och hamnade så småningom inne i ett hotellområde. Vi frågade den nyktre portiern (han visste nog inte att han var en sån , eller ens att han var nykter, för han kunde inte svenska så bra) vart vår kära bungis "Nice Beach" kunde tänkas ha tagit vägen.
Jag tyckte att han pekade mot Orions Bälte, en liten bit upp, men min reskompis som tydligen var den smartare av oss ledde oss tillbaka till stranden. Vi tittade ut över stranden och mot den välkända vy som båda två kände igen längre bort, där ö-delarna går emot varandra och bildar som en passage med höga berg (riktiga berg i det här fallet)
Det var då...... Katjing liksom....
Vi kom på att vi var på fel strand, på andra sidan ön.
Nu är det max 100 meter mellan stränderna i mittpartiet, där ön är som smalast, men stränderna är långa, så på det hela taget så gick vi nog minst..... För långt.... Tycker iaf jag då....
Måste det vara rätt strand man går vilse på? Räknas det inte om det är fel strand?
Vi har gått lite halv-vilse i halv-djungel också, med halvdåliga fotbeklädnader, men det är en helt annan historia.
Kommentarer
Trackback
