idlerunning

Idag är en sån dag....
Mycket märkligt. 14 dagar bortrest 785 mil från hemmet (enligt en skylt på en bar på Rayley Beach, även om jag tror att det är minst 1000 mil egentligen) och magen bombarderades ständigt med en helt ny bakterieflora, men inte sa den ifrån då heller.

Vad man än stoppade i sig, både saker som man kunde se vad det var, och saker som kanske inte ens var ämnat för kroppen, (och då tänker jag på den vita flaska med en bild på en jordgubbe, som det för övrigt bara var thailändsk text på, och som jag köpte, öppnade och halsade direkt ur i hopp om att det var drickyoghurt, men det kunde lika gärna ha varit sköljmedel med jordgubbsdoft.) så funkade magen klockrent, som ett schweitzerur ungefär, eller åtminstone som en Swatch... Okej, det är ju bra att man pallar både det ena och det andra på semestern, men det som är konstigt, är att så fort jag kom tillbaka till Sverige, och mot min vilja åt en McFeast på vägen hem från Arlanda, så sa magen upp sig med omedelbar verkan.

Om ni av en händelse tittar ut åt Hällahållet och tycker att luften där är något mer gulaktig än på övriga håll så är det bara jag som har lättat på trycket en smula. Skulle jag ställa mig på en skateboard så kunde jag förmodligen tävla i fartrekord (fart... hahahaha)....... Okej, den var dålig, ska klura på nån bättre...
Odören ska vi inte ens ta upp....  Ska nog åka på lite trevliga kundbesök idag så jag slipper kontaminera min arbetsplats mer än nödvändigt.

Börjar med de kunder jag egentligen inte vill ha kvar. Finns det verkligen såna? Är inte alla kunder lika värda?
Nja, skulle jag vilja påstå. Vissa kunder vill ju aldrig följa med och bowla, eller prata motorcyklar, brudar eller groggrecept, och då ger de ju fan inget tillbaka liksom. Prata jobb när jag kommer på besök? Hur kul är det? Jag som slår på stort och tar med en krämkaka från Västeråsbagaren, och så ska de prata plåtpriser eller andra tråkiga jobbrelaterade saker som jag inte har en aning om. Vem tror de att jag är egentligen?  
Säljare på Lindab? Haha, ja det kanske står så på visitkortet, men ska man vara lite närmare sanningen så kommer jag aldrig att bli en säljare. Jag bara säljer ändå. Verkar inte vara så svårt. Köp, säger jag, å de köper. 

Vill de ha en produkt som min konkurrent har till lägre pris eller med bättre kvalitet så säger jag att de borde åka dit istället. Och skitglada över att jag är så ärlig och tänker på deras bästa i alla lägen köper de den av mig iallafall. Slutkunden kommer väl aldrig att upptäcka det. Va? Nä! Jag kanske är en säljare ändå. Är jag?

Kafferast....

Förresten... Ni som trodde att jag skulle skriva massor om hur fint det är i Thailand, här kommer det nu.
Det är fint i Thailand, tjofadderittan lambo...