idlerunning

Äntligen kan vi alla lägga 2010 bakom oss. Allt är preskriberat. Precis allt. "Nej!!! Det där gjorde jag förra året, så det gills inte" 
Kom ihåg det nu... "Det gills inte"... Det ska jag köra med så fort det blir jobbigt. 

Vad gör jag här? Sitter på kontoret och har inte haft en enda kund hittills. Vi är tre stycken stackars arbetare som får dra det stora lasset av att göra precis ingenting när den fjärde medarbetaren ligger hemma och snarkar i takt med den där stora farfarsklockan (eller mormors/systers/brylling) som har hållt mig vaken de gånger jag har sovit över där pga rafinerade sockerarter i mitt blodomlopp.

Ibland kan det vara värt att gå 11 km bara man får sova ett par timmar i total tystnad.

Åter till dagens göromål...
1: Dricka kaffe
2: Dricka varm choklad
3: Säljer två par vinterhandskar. Wow liksom...

Vad gör man? Rotar febrilt i alla virrgångar och ologiskt dragna nervbanor i hjärnan för att se om det finns något att blogga om. Har kommit av mig lite.

Hade en liten trevlig "familjetillställning" på nyårsafton. Med familj menar jag de vänner som står mig nära, eller de som har en familj. 9 matgäster till att börja med. Jag och P hade hjälpts åt att fixa med maten. Sagolikt god förrätt bestående av den exotiska fisken lax, de exotiska krypen räkor, och de otippade tillbehören creme fraiche, majjo, citron, rom, rödlök, vitlök, bensin, salt och peppar.....

En ska bort... Skämtade bara lite, så ni inte somnar till helt...

Glömde rostat bröd.... Klippta i den ovanliga formen cirkel... Fint ska det vara på nyårsafton...

Dagen till ära så bjöds det på något så äckligt som kantarellstuvning. Fy fan vad jag tycker svamp smakar illa, så det visar verkligen hur mycket jag gillar mina vänner. Svamphelvetena blandades med stekfläsk och alla mögliga ostar jag fann i kylskåpet, sen smetades röran uppepå fläskfiléer och rullades in i smördeg. Lite á la Per Moberg, fast han gjorde på ett annat vis, med andra ingredienser...

Den här kvällen serverade vi en gorgonzolasås som inte hade bränt fast i botten. Den smakade gorgonzola, inte flamberat teflon. Spännande... Omväxlande... Ej cancerogent... Fast det vet man ju egentligen inte. Allt är väl cancerogent, bara man trycker i sig tillräckliga mängder.
4 askar Aladdin.. Är det cancerogent? Eller bara ogent? Sista asken ligger halväten på vardagsrumsbordet. Personligt rekord. Har ledsnat lite på choklad (trodde jag aldrig skulle få skriva det)...

Men ett lager till ska jag väl kunna pressa i mig. Till och med den lilla biten som smakar kaffe. 

Snart bär det iväg till en kund. Va??? Ville han att jag skulle komma och räkna på ett jobb? Kan inte tro mina små söta öron (som nån påstod att de klämdes fast fel i födseln.... Suck...)
Jag får väl åka till kunden då, hoppas han har lite fika att bjucka på. Inte för att jag är så sugen, men att snacka jobb... Hallå? Det är ju måndag....

Blev å andra sidan lite sugen på en snöskoter. Ska visst vara kul och sånt. Men vart kör man här? En snöskoter borde vara ett schysst komplement till motorcykel. Hoppas jag inte får ett ryck och råkar köpa en sån. Hur man än gör måste man ju frakta den på släp till och från det ställe där man kan köra, och jag har inte ens en dragkrok på bilen, och ännu mindre ett släp. Helt plötsligt känns det hopplöst.

Dammsuger blocket efter trumset istället. Hur kommer det sig att jag gillar saker som låter illa? Hur kommer det sig att folk inte tar bort annonserna när varan är såld? 

Gick förbi min granne igår. Hon stod ute och grillade korv, eller skulle iaf göra det senare, grillen var på. Inne i radhuset gick hennes mamma och syster. Det kändes lite i luften (den som osade grillkol) att grannen  räknade ner timmarna tills hon blev av med dem. Ännu ett exempel på att det är väldigt få familjer som är helylle, normala, sunda....
Varför är det så svårt att ha lite Bullerbykänsla på riktigt? Inte undra på att det bokstavligen kryllar av vita lyckopiller precis överallt. Och efter alla storhelger säljs de enbart i storpack.

Ska ta fram min grill jag med. Gott. Minns jag rätt står den någonstans under snön. Jag tänker inte bjuda min mamma eller syster. Jag har iofs ingen syster, men hade jag det hade hon fått stanna hemma. Man väljer aldrig sin släkt. Man dras med den, i ur och skur. Bästa sättet är nog att flytta. Långt bort. Nackdelen är att när de väl kommer och hälsar på, så blir de kvar alldeles för länge. 

Vet flera andra jag hellre ser hemma hos mig på grillkväll....

Nu... Måste jag åka och terrorisera min näst bästa kund...

So long...