Sammanfattning...
Godmorgon världen, och då speciellt Västerås, ännu mer speciellt östra sidan... Ni vet, rätt sida om Svartån.
Hur lever livet med er? Här är det bra, tror jag. Har inte vaknat riktigt än.
Dagens frukosttips. Ät inte omelett med anjovis i... Det smakar inte bra, speciellt inte kl. 06:35. Hur kan nån vara så korkad så han provar att blanda anjovis med stekfläsk i en omelett. Den kocken borde portförbjudas från alla restauranger.
Ja just det. Jag är väl redan portförbjuden i köken på de lokala haken.
Nu kommer jag rapa fisk hela förmiddagen. Suck...
Försöker trycka ner smaken med en dubbel kaffe och en banan. Kaffe och banan funkar inte heller så bra ihop.
Bara bita ihop och inse att man faktiskt lider av nånting tokigt. Ja, jag vet, ni har ju påpekat det i massor av år...
Om en vecka ligger jag på någon strand i Thailand. Klockan borde, om jag räknat rätt, vara halv två på eftermiddagen då. På med solskydd 15, kasta sig ner på en färgrann handduk i sanden, sen i med plopparna i öronen och leta upp deras lokala radiostation. Introtävling kanske? Kan bli trickigt... Är inte så inlyssnad på thailändska hits. Dilarang Merokok.... Nej just det, det betyder ju rökning förbjuden på Malay. Sånt stod på skyltar precis överallt i Malaysia. Där var precis allting förbjudet. Allting var dilarang... Förbjudet att gå på gräsmattan, förbjudet att spotta, förbjudet att bygga en rymdstation i varuhissen, förbjudet att kasta svärmor i returglasbehållaren. Så typiskt.... Ingenting fick man göra... Om man var Malay fick man inte gå med bara axlar eller visa benen, då blev det böter, men om man var kines eller kom från ett annat land var det helt okej. I Malaysia bor det nämligen väldigt många kineser, så de har helt egna lagar att följa. Malayerna, som är muslimer, följer sina shiamuslimska lagar i vissa städer, och lite mindre konservativa tolkningar på andra orter. Men de är extremt toleranta mot andra religioner och raser, och låter således de ha sina egna lagar i landet. Ett väldigt stort plus för det tycker jag, och ger Malaysia 4 av 5 rattmuffar för tolerantisismen (påhittat ord)...
Åker gärna tillbaka till Malaysia någon gång. De kan inte laga mat, men det kan kineserna. Bodde uppe i bergen en vecka, och där fanns det två restauranger. I malaysia kallas det restaurang om de har någon som kan laga mat, och man får betala för den. Krångligare än så behöver det inte vara. Sen är det bara att leta fram en grön plaststol (de var gröna, allihopa) och sätta sig vid nåt bord (också grönt) och njuta. I bergsbyn var den ena restaurangen malaysisk, och den andra kinesisk. Vi var 20 personer som kom till byn samtidigt, och det tog bara en dag, så hade vi bestämt oss för att bara äta hos kinesen. Han blev alldeles överväldigad. Baxade ihop gröna bord och stolar i den lilla lokalen så vi skulle få plats allihopa. Problemet var att maten tog slut, och det var långt ner till första stora stad, där allting inhandlades. Ett annat problem var att ca två mil av vägen upp i bergen var så smal så den var enkelriktad. 3 timmar fick man bara åka upp i bergen, och de påföljande tre timmarna fick man bara åka ner från berget. Men det fanns inga vakter eller så, utan man fick läsa på skyltarna vid avsmalningen. Kul för dem som inte kunde malay...
I Malaysia heter favoritfrukten durian. Den är alltså inte döpt till det, som Durian Olsson eller så, utan det är en sort. Durian smakar fan... Vår guide beskrev smaken som: Att sitt på ett utedass och äta rutten lök. Du får med allt, lukt, smak, konsistens....
Jag vågade knappt fråga hur han kunde veta allt detta. Brukade han sitta på dasset när han avnjöt veckans ruttna lök?
Jag som är känd för att inte tänka till så ofta, tog en stor sked durian-mos till mina grillade insekter med ris en kväll. Då bodde vi i en liten by där de bara sett vita en gång före oss. Vi bodde hos byhövdingen, som om han sträckte på sig nådde upp till min navel... Närå, till bröstkorgen ungefär.
Durian-mos smakar inte bra. På en skala får den bara en svag tvåa. Min dotter lyckades med konststycket att få en isglass med duriansmak i en automat. På alla stora hotell i Malaysia är det durianförbud. Det borde vara det i hela världen, överallt, utan undantag. Skit i vad befolkningen tycker. Vi kan kompensera med att förbjuda surströmming, och brysselkål här.
Återkommer lite senare med mer svammel. Nu ska jag kränga lite plåtar till överpris.
Tjing...
Hur lever livet med er? Här är det bra, tror jag. Har inte vaknat riktigt än.
Dagens frukosttips. Ät inte omelett med anjovis i... Det smakar inte bra, speciellt inte kl. 06:35. Hur kan nån vara så korkad så han provar att blanda anjovis med stekfläsk i en omelett. Den kocken borde portförbjudas från alla restauranger.
Ja just det. Jag är väl redan portförbjuden i köken på de lokala haken.
Nu kommer jag rapa fisk hela förmiddagen. Suck...
Försöker trycka ner smaken med en dubbel kaffe och en banan. Kaffe och banan funkar inte heller så bra ihop.
Bara bita ihop och inse att man faktiskt lider av nånting tokigt. Ja, jag vet, ni har ju påpekat det i massor av år...
Om en vecka ligger jag på någon strand i Thailand. Klockan borde, om jag räknat rätt, vara halv två på eftermiddagen då. På med solskydd 15, kasta sig ner på en färgrann handduk i sanden, sen i med plopparna i öronen och leta upp deras lokala radiostation. Introtävling kanske? Kan bli trickigt... Är inte så inlyssnad på thailändska hits. Dilarang Merokok.... Nej just det, det betyder ju rökning förbjuden på Malay. Sånt stod på skyltar precis överallt i Malaysia. Där var precis allting förbjudet. Allting var dilarang... Förbjudet att gå på gräsmattan, förbjudet att spotta, förbjudet att bygga en rymdstation i varuhissen, förbjudet att kasta svärmor i returglasbehållaren. Så typiskt.... Ingenting fick man göra... Om man var Malay fick man inte gå med bara axlar eller visa benen, då blev det böter, men om man var kines eller kom från ett annat land var det helt okej. I Malaysia bor det nämligen väldigt många kineser, så de har helt egna lagar att följa. Malayerna, som är muslimer, följer sina shiamuslimska lagar i vissa städer, och lite mindre konservativa tolkningar på andra orter. Men de är extremt toleranta mot andra religioner och raser, och låter således de ha sina egna lagar i landet. Ett väldigt stort plus för det tycker jag, och ger Malaysia 4 av 5 rattmuffar för tolerantisismen (påhittat ord)...
Åker gärna tillbaka till Malaysia någon gång. De kan inte laga mat, men det kan kineserna. Bodde uppe i bergen en vecka, och där fanns det två restauranger. I malaysia kallas det restaurang om de har någon som kan laga mat, och man får betala för den. Krångligare än så behöver det inte vara. Sen är det bara att leta fram en grön plaststol (de var gröna, allihopa) och sätta sig vid nåt bord (också grönt) och njuta. I bergsbyn var den ena restaurangen malaysisk, och den andra kinesisk. Vi var 20 personer som kom till byn samtidigt, och det tog bara en dag, så hade vi bestämt oss för att bara äta hos kinesen. Han blev alldeles överväldigad. Baxade ihop gröna bord och stolar i den lilla lokalen så vi skulle få plats allihopa. Problemet var att maten tog slut, och det var långt ner till första stora stad, där allting inhandlades. Ett annat problem var att ca två mil av vägen upp i bergen var så smal så den var enkelriktad. 3 timmar fick man bara åka upp i bergen, och de påföljande tre timmarna fick man bara åka ner från berget. Men det fanns inga vakter eller så, utan man fick läsa på skyltarna vid avsmalningen. Kul för dem som inte kunde malay...
I Malaysia heter favoritfrukten durian. Den är alltså inte döpt till det, som Durian Olsson eller så, utan det är en sort. Durian smakar fan... Vår guide beskrev smaken som: Att sitt på ett utedass och äta rutten lök. Du får med allt, lukt, smak, konsistens....
Jag vågade knappt fråga hur han kunde veta allt detta. Brukade han sitta på dasset när han avnjöt veckans ruttna lök?
Jag som är känd för att inte tänka till så ofta, tog en stor sked durian-mos till mina grillade insekter med ris en kväll. Då bodde vi i en liten by där de bara sett vita en gång före oss. Vi bodde hos byhövdingen, som om han sträckte på sig nådde upp till min navel... Närå, till bröstkorgen ungefär.
Durian-mos smakar inte bra. På en skala får den bara en svag tvåa. Min dotter lyckades med konststycket att få en isglass med duriansmak i en automat. På alla stora hotell i Malaysia är det durianförbud. Det borde vara det i hela världen, överallt, utan undantag. Skit i vad befolkningen tycker. Vi kan kompensera med att förbjuda surströmming, och brysselkål här.
Återkommer lite senare med mer svammel. Nu ska jag kränga lite plåtar till överpris.
Tjing...
Kommentarer
Trackback
