U cant stop rock n roll...
Bra start på min radiomorgon... ACDC.....
Energin flödar runt om i rummet... Men tänk om lite av den även hittade till mig. Måste försöka lägga mig i tid på kvällarna. Sätta en timer med barnlås på mitt digitala trumset, så jag inte kan komma på den eminenta idén att spela "bara en låt till" kl 23:30...
Säjer bara: Renegade five.... Lyssna på den trummisen. Så jävla bra.... Jag lyckas jämnt snöa in på saker som ingen annan hör. Som nu, trummisens baskagge. Hans fot lever ett helt eget liv, precis som min. Men hans fot går i takt, inte min...
Synd bara att alla låtar låter likadant. Ett gott råd till alla er som skriver låtar. Gör dem något olika, så man kan urskilja dem från varandra, något som Renegade Five inte har lyckats med så bra. Blir faktiskt lite tjatigt i längden. Men trummisen är bra..... Och sångaren.... Alltid något.
På gymmet ska det vara Rammstein, man blir arg, på ett postivit sätt. Inte alls på samma sätt som man blir arg på fortkörningsböter (nej, jag har inte fått nån på 24 år, hallelujah och kors i taket), eller på instruktionsböcker på enbart italienska, när man köpt varan i Sverige, eller på faktumet att det fortfarande är olagligt att dränka pedofiler... Varför är det så?
Imorse var det nära en stor katastrof på jobbet. (Finns det små katastrofer?) Kaffet var slut i automaten, och han som ska fylla på från vårt leasingbolag tyckte inte det lät som en överhängande fara när vi ringde och med panikartad röst krävde att han prioriterade om hela sin förmiddag för att komma till oss med det svarta guldet (inte olja, utan kaffe... Ja ja, vi säjer väl det mörkbruna guldet då...)
Jag, som är van att ta tag i nästan helt omöjliga problem, och löser dem på mitt eget finurliga, och ibland helt okonventionella sätt, tänkte att va fan då... Tog bilen till Preem och köpte 4 stora kaffe med vaniljbullar.
Jag kom tillbaka som en räddare i nöden, en hjälte, en idol, en kaffepatriot... Med vaniljbullar...
Aldrig (eller sällan i alla fall) har det varit sån uppståndelse på Lindab, aldrig har stämningen varit tjock som köttsoppa, eller den där berömda gulaschen från Kragsta (Vallentuna), aldrig har de njutningsfyllda stönandena varit så långa och smått upphetsande som när toppsäljaren Olsson på ett majestätiskt vis á la Carl XVI Gustav (Hubertius i mellannamn tror jag) glider in, dock utan en röd mantel med minkkrage (fuskpäls), och levererar....
Kaffe!!!
Äh... Jävla dagdrömmar alltså. Men det var gott.....
Kragstagulasch måste ni prova. Den är riktigt kramvänlig...
Nu, dagens tredje fika. En banan, om ni nu undrade... Gul...
Energin flödar runt om i rummet... Men tänk om lite av den även hittade till mig. Måste försöka lägga mig i tid på kvällarna. Sätta en timer med barnlås på mitt digitala trumset, så jag inte kan komma på den eminenta idén att spela "bara en låt till" kl 23:30...
Säjer bara: Renegade five.... Lyssna på den trummisen. Så jävla bra.... Jag lyckas jämnt snöa in på saker som ingen annan hör. Som nu, trummisens baskagge. Hans fot lever ett helt eget liv, precis som min. Men hans fot går i takt, inte min...
Synd bara att alla låtar låter likadant. Ett gott råd till alla er som skriver låtar. Gör dem något olika, så man kan urskilja dem från varandra, något som Renegade Five inte har lyckats med så bra. Blir faktiskt lite tjatigt i längden. Men trummisen är bra..... Och sångaren.... Alltid något.
På gymmet ska det vara Rammstein, man blir arg, på ett postivit sätt. Inte alls på samma sätt som man blir arg på fortkörningsböter (nej, jag har inte fått nån på 24 år, hallelujah och kors i taket), eller på instruktionsböcker på enbart italienska, när man köpt varan i Sverige, eller på faktumet att det fortfarande är olagligt att dränka pedofiler... Varför är det så?
Imorse var det nära en stor katastrof på jobbet. (Finns det små katastrofer?) Kaffet var slut i automaten, och han som ska fylla på från vårt leasingbolag tyckte inte det lät som en överhängande fara när vi ringde och med panikartad röst krävde att han prioriterade om hela sin förmiddag för att komma till oss med det svarta guldet (inte olja, utan kaffe... Ja ja, vi säjer väl det mörkbruna guldet då...)
Jag, som är van att ta tag i nästan helt omöjliga problem, och löser dem på mitt eget finurliga, och ibland helt okonventionella sätt, tänkte att va fan då... Tog bilen till Preem och köpte 4 stora kaffe med vaniljbullar.
Jag kom tillbaka som en räddare i nöden, en hjälte, en idol, en kaffepatriot... Med vaniljbullar...
Aldrig (eller sällan i alla fall) har det varit sån uppståndelse på Lindab, aldrig har stämningen varit tjock som köttsoppa, eller den där berömda gulaschen från Kragsta (Vallentuna), aldrig har de njutningsfyllda stönandena varit så långa och smått upphetsande som när toppsäljaren Olsson på ett majestätiskt vis á la Carl XVI Gustav (Hubertius i mellannamn tror jag) glider in, dock utan en röd mantel med minkkrage (fuskpäls), och levererar....
Kaffe!!!
Äh... Jävla dagdrömmar alltså. Men det var gott.....
Kragstagulasch måste ni prova. Den är riktigt kramvänlig...
Nu, dagens tredje fika. En banan, om ni nu undrade... Gul...
Kommentarer
Trackback
