idlerunning

Tiden går jäkligt fort även när man har tråkigt. Eller halvkul, eller även när precis allt är ren och skär slentrian. Det var ju för 17 inte länge sen jag fyllde 27.... (för 16:e gången)

I köket doftar det lite åt bärfishållet. Eller, kanske mer åt dagen-efter-brakskitarna... Varför? Ja inte för att jag har blivit senil vid 43 års ålder, och krämar i diskhon i tron att jag har världens största utedass, fast inomhus då rå. (Är man senil kan ett utedass vara inomhus, senila människor funkar på det sättet)

Nej, orsaken till den något suspekta odören heter "Mamma Scans köttbullar"

Alla som någongång har öppnat en sådan förpackning vet hur illa det luktar. Alla har väl ifrågasatt ätbarheten, färskheten och innehållet i Mamma Scans...

Ni som är skitnyfikna (Mohahahaaaa, jag döööör, måste luta mig bakåt och klappa mig på knäna... "skitnyfikna"... liksom.... skit, för att det luktar skit... Ni hajar?) Jaja, ni som är nyfikna på vad det är i de där bruna bollarna som stinker skall inte behöva vänta längre.....

Det är LÖÖÖÖÖÖÖÖK......

Löken i smeten bildar svavelsyra och den är ju inte den ljuvligaste av dofter, om man frågar mig....

Över till studion......

Vad har hänt sen sist då?

Äsch, inte så mycket.

Det största och bästa är utan tvekan att jag snart firar 5 månader med världens bästa kvinna. Fast det känns som om vi känt varandra mycket längre än så. 5 månader låter jättelite. Motsatsen till pyttemycket...Men man hinner massor med saker på 5 månader. Mest nattetid, men även ibland på dagen....

Har även blivit ägare till en 12 meter lång rostskadad, fuktskadad och allmänt sjaskig plåtlåda med 4 hjul på som en del kallar för buss..... Ja, det kanske är en buss, eller har varit...

Tanken på att ha en fullstor buss var väl inte helt genomtänkt, precis som med allt annat med herr Olsson.

Men på Sweden Rock i sommar liksom brast allt pga en promille eller nåt och jag kom på den brilljanta idén att "fan grabbar (och tjejer) vi köper en buss ihop så kan vi åka ner ihop och även bo ihop nästa år"

Nu, eftersom jag känner mig extremt väl (har ju levt med mig själv i 41 år, räknar bort de 2 värsta åren då jag kom på att sprit kan göra vem som helst vacker, och även få dåligt närminne) så blev jag inte ett dugg chockad när jag kom hem efter 108 mil en kväll med en 13 ton tung makapär efter mig. (man sitter ju längst fram, så den var faktiskt efter mig. Kunde ju ha backat hela vägen, men det kändes inte optimalt). Lika bra att äga en buss själv. Att dela saker med 8-9 andra funkar bara halvbra, men kan sluta i katastrof lättare än man tror.

Jag menar, tänk om nån skulle vilja ha ett soldäck på taket, eller en mörk tv-hörna i mitten på bussen, eller 3 bilstereoapparater? Vilket liv det skulle bli. Eller om nån vill måla bussen full med SpongeBob Squarepants... Lika bra att vara enda ägaren till denna skapelse, för jag vill nämligen ha allt det där.... Vi får se hur det blir med SvampBob, fnurlar lite på honom fortfarande... Men....

Här ska det byggas party party..... Man skall även kunna bo ståndsmässigt (porrigt va?) med alla bekvämligheter som kan tänkas behövas. Tänkte inte att det kunde vara så mycket jobb med att bygga en husbuss. Fast jag började riva lite smått. Ska man bygga måste man först riva, det blir helsikes mycket enklare än tvärtom. Det tog nog bara 2 månader att få fram ett tomt och rostigt skal. Då kom en av mina kunder fram och frågade vad jag hade för budget för bygget....

Vilken idiot.... Inte kan det väl kosta nåt att bygga upp den igen? Va??? Det var första gången jag insåg att jag och idéer skall stanna på idéstadiet... Helst...

Han är den ende som har frågat vad det kommer att kosta. Desto fler har frågat vad jag ska ha den till...

Sweden Rock!!! VA? Måste man ha den till fler saker? Det är sådana här tankar som skiljer mig från er andra, tror jag.... Suck...

Får man bli trött på sig själv utan att bli sköntaxerad?

Jag vet, inte så relevant, men nånting måste jag ju skriva!!!

Bara så ni vet, jag har en rads avstånd mellan varje stycke, men pga av nån bugg så försvinner den tomma raden så fort jag sparar bloggen. Nu vet jag ju inte hur det kommer att se ut när jag publicerar den, men ifall allt blir ett 7-jävla långt stycke, så är det inte mitt fel....  Nu hoppar jag en rad igen. Skutt....

Orkar inte skriva mer om bussen. Den liksom bara finns där i periferin hela tiden. Slukar energi, tar tid... Men i början av juni skall den stå klar, å då jävlar ska vi köra in vid varje busshållplats, bara för att vi kan. Plinga i plingknapparna varje gång nån vill öppna en öl, och tycka att det är skitkul att det står "Gökarängen" på skylten på taket.... (Tänkte lite på Hökarängen, och Gökarängen kanske faktiskt finns som ort nånstans, fast dit ska vi inte åka!!!)

Imorgon är det fredag, och då blir det tapas på en restaurang. Undrar om det är krav på sombrero för att få komma in dit. Bäst att ta en livlina, jag ringer en vän....

Förresten tänkte jag sponsra inköpet av partybussen genom att sälja en motorcykel, men den blev aldrig såld. Så nu står man här med 3 hojar, en bil och en buss. Saknar bara båten.... Nån som har nåt som ni vill bli av med? Känner mig som ett skrotupplag ibland...

Vi får se om jag orkar skriva nån annan dag, har inte så mycket att berätta. Mitt liv är ju precis som ditt... En evighetslång vandring bland koskit och kanelgifflar mot fredagen.... Men....

Tills dess, ha en underbar afton...