idlerunning

Ja men goooood morgon Sverige.
Pastor Hannes sjunger Jailbird med Primal Scream. Försöker verkligen höra vad han mässar om innan, men jag kan inte spela filen baklänges i mobilen. För visst är det en baklängesramsa han drar? Antingen det eller klassisk hurdu.... (hurdu, det påhittade språket som talas av endast 3 personer i klass 7B, Ringvallaskolan)

Idag är det endast 33 dagar kvar till årets festivalhöjdpunkt. Jag förmodar att ni då genast och spontant i vällust skriker ut "SWEDEN ROCK" med gälla röster som får Herrgårdsosten på morgonmackan att skära sig. Men nä, det var inte den jag tänkte på alls.

The Eslöv Festival!!! 
Avslutas med pompa och ståt den 6:e juni... Missa inte denna eminenta festival kantad av både Skånes 20-mannaband med triangel (olika storlekar naturligtvis, hur skulle det annars låta) och inte att förglömma, den strippande kosackkvinnan Zwazki. Hon har hållit på sen 1931, så hon borde veta hur man kastar av sig paltorna på ett osedligt sätt som får den mest impotente eunuck att få bånge till hakan...

Can´t wait to be there...

....

Punkterna betyder att jag nu går över till nåt helt annat....

I mina drömmar , eller i gränslandet mellan apatisk nonchalans och dregglande, så föds de allra mest briljanta idéer man kan tänka sig, och minst en bråkdel är även praktiskt genomförbara på riktigt. (motsats till på låtsas)...

Det var i ett sånt tillstånd jag kom på mitt mobilsvar för ca 1,5 eller om det till och med var 2,5 år sen. Den står sig än, men mest pga att jag ej har fått någon ny inre syn, eller vad det heter, hur det skall låta när jag inte ids svara.
Men jag fick inte för så länge sen en helt annan skitbra halvdröm när jag fortfarande kunde höra mig själv snarka...

Loggan på partybussen.... I min syn så såg jag min karamellröda buss med stora svarta prickar och med en klockren text på sidan. " Geoff Haagers säckpipekvintett, din trashmetalleverantör i etern"

När jag vaknade så kände jag genast att det där var ju helt fel, så jag ändrarde namnet till Geoff Häagen-Dazs.
Nu börjar det likna nåt... Men eftersom jag ska motivlacka varenda j-la bokstav, så tar det förmodligen ett par år innan hela texten är klar, och först måste ju hela bussen lackas om, vilket inte står på dagordningen det här året.

Partybussen ja, vilket projekt. Hur många gånger har jag inte önskat att det fanns en kajkant i närheten... Mår riktigt dåligt ibland när jag tänker på allt jobb som liksom bara poppade upp utan att jag ens bad om det.
Andra kanske kalkylerar på kostnader, arbetstid, gör listor på vad som måste finnas, och vad som måste göras, innan de spontanshoppar 16 ton rost och vatten.
Varför kunde inte jag fått åtminstone 2 hekto vett i skallen när jag föddes?
Varför kan inte jag tacka ja till alla som vill hjälpa till med bussen?

Men nu så... Det skulle gå att bo i den utan att få varken fuktutslag eller mögellunga... Vet inte om det finns nåt som heter mögellunga, men om det fanns det så skulle ni inte få det i min buss i alla fall.

Vi kommer ha gasolspis, en eventuellt fungerande kyl (Svårt att kontrollera det eftersom det är så kallt ute just nu) och några sängplatser. Stereo finns, och tv och tv-spel. Nu har jag inte kopplat in varken tv eller PS3:an, och när jag imorse lusläste manualen för grunkan som skall förse dem med 230V så fick jag en klump i magen. Både tv och andra livsnödvändiga elslukande tingestar kan dra upp emot 10 gånger sin vanliga ström i startögonblicket, vilket betyder att jag riskerar att blåsa säkringarna på min, som det ser ut nu, under dimensionerade strömomvandlare. Spännande...   

Punkt punkt punkt

Igår bestämde jag mig för att det får vara slut med mitt personliga förfall. Okej, lite charmigt är det att se ut som en hemlös polack, men i längden så är det mest minus... Man får tex inte samma service på krogar när man går i trasiga jeans och håret räcker upp till tredje våningen. Av nån outgrundlig anledning så strävar mitt barr jämt uppåt. Newton, du hade fel.... Typ...
 
Så min vän Karro Sikström fick äran att snygga till mig, längst upp iaf... Nu vet jag ju inte om hon tycker det är okej att lämna ut hennes namn här, så vi kallar inte hennes svartsalong för Karolina Sikströms Salong utan döper om den till Koralina Mörtspännings svartklipperi istället. Okej med er?

Måste säga... Fasiken vad nöjd jag är. Och tre små sockor kunde Koralina tova av det som hamnade på golvet.
Hon är en talang... På att tova.....
 
Men är det nåt jag panikar över så är det när det kliar, och jag är en kliig kille. Efter alla besök hos frisörer så känner jag hur paniken växer. Hos de vanliga så har man ju en sån där moj runt halsen, och nån slags sopsäck avsedd för mänskliga kroppar över de vanliga kläderna, vilket minimerar kliiga små jävla hårrester att hamna i kragen på tishan. Men Koralina!!! Du hade bara en gammal handduk!!!
Jag bet ihop (även om jag fick ett par sinnessjuka ryck även hos henne när jag skulle gå, men hon känner mig så hon vet att jag inte är så farlig för omgivningen) men på vägen hem, en rask promenad på 15 minuter, så började jag tugga fradga, prata i tungomål, och smått förbereda mig för en akut stripptease när jag kom in i min hall. Tror faktist att hälften av kläderna var på väg bort från min sjukt bleka kropp redan när jag passerade min granne. Inne i radhuset så hörde jag hur min inneboende glodde på tv. En vanlig och trevlig person säger "hej, allt bra, finns det nån mat?" men jag slet av allt och gjorde en klassisk salto in i duschen. Fy fan vilken lycka... Som att få besked om att man inte har cancer, inte så mycket iaf, och den kanske går att bota... Exakt så kändes det.
Sen fick jag gå ut och förklara mitt beteende för en likblek stackars dalkulla, säga att den stora kökskniven hon hade i handen nog skulle ligga i tredje lådan uppifrån i köket, och att man inte brukar sitta uppkrupen på ryggstödet i soffan.  

Vi liksom höres en annan gång. Måste jobba....