Om man skulle skriva en bok...

Briljant idé. Kläcktes på morgonkvisten, mellan det sms som väckte mig kl 6, och tills jag snoozat färdigt. Som vanligt kan man knappast räkna det som vaket tillstånd, och med den konsekvensen att allt kanske inte riktigt var varken logiskt eller verklighetsförankrat.
Idén var att jag skulle fan i mig skriva en bok. Handlingen, som i mitt töcken verkade handla om nån kvinna, ett hav, en blommig motorcykel och en timmerstuga, var just precis då klockren, men samtidigt som boken växte fram drömde jag om regn, inte vilja jobba-ursäkter, "fan vad skönt mitt täcke är"-tankar, och "man kanske skulle emigrera"... Det sista tänker jag ju iofs på nästan varje dag oavsett om jag är vaken eller sover, men nu skulle jag ju ta fram en bok, inte halka iväg på en massa andra skojsiga saker.

Var fan kom en blommig motorcykel ifrån? Okej, jag har gjort både sadel och väska av en svartvitfläckig kohudsmatta en gång, och det vart skitsnyggt. Sadeln blev kanske lite väl hal (En kohud är liksom inte som klister precis) men då jag gjöt av röven och formade sadelämnet efter den formen (sant) så satt jag ganska bra ändå...

Nu ska vi bara sy ihop handlingen då rå...

"Det var en höstdag, precis i mitten på sommarens allra sista vårkväll... Kvinnan utan namn, som hette Griselda (efter Jabberwocky, Monty Python... Stackars Dennis på svenska) satt iofs inte och sket ut ruttna potatisar från den oskyddade och uthängande muggen på andra våningen i timmerhuset som sin namne i den nästintill okända filmen, däremot så var de väldigt lika varandra om man drog av ca 100kg från Jabberwockykvinnan och lade till 48 kg på min boks huvudperson...

Kom av mig lite....

Jabberwocky... Filmen med filmhistoriens längsta Robin Hood-kepa... Om man placerade den var som helst i hela världen skulle den lätt nå fram till nånting som låg ungefär en meter bort....

"Den namnlösa kvinnan Griselda satt på huk framför sin motorcykel (egentligen på sidan om den, tänk dig att du sitter på den bakåfram, då blir det på vänster sida.... ) och fundilerade lite över vem som uppfann brödet...
Samtidigt lät hon sin elementpensel (inköpspris 10,24:- på Sunchem... Utpris 24:-) sakta men säkert forma en hel äng av allergiframkallande blomjävlar på tanken så den där idioten Janne Olsson inte skulle få problem med att hon inte hade nån blommig hoj.

Rätt var det är!!! ... Så hörs ljudet av ingenting i den annars så knäpptysta omgivningen... Hon hoppar till av den oväntade tystnaden hon så tydligt inte kunde höra, glad över att få dela just ingenting med resten av inga alls...
(hon var faktisk helt ensam, hur i helvete skriver man då?)
-Åh... Ibland är världen verkligen full av små skitsaker, mumlar hon nästan ohörbart högt för sig själv samtidigt som hon glatt och förnöjsamt (kul ord jag bara var tvungen att ha med) känner sig lyckligt lottad som slapp skita ruttna potatisar till allmän beskådan...




Rutten potatis, ifall ni inte ser det.... Obs, detta är ett foto...

Slut...............

Undrar hur uppföljaren blir, fick ju inte med nåt alls om timmerhuset, hennes underlivsbesvär eller bakslaget på deklarationen.

Men nu måste jag jobba lite på riktigt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0