Dag ett av resten av mitt liv, eller kanske dag två...
Hej alla Muppar (roligt program på 80-talet om jag inte minns helt fel.... Ifall ni inte vet hur en mupp ser ut alltså... En var grön, en annan hette Dweezil Zappa...)
Tror faktiskt att jag är den ende i hela världen som kan skriva så illa så man slår knut på fingrarna emellanåt. Tur jag gått i scouterna så jag kan lösa upp en pålstek (biffstek, fårstek och stekpanna är inga knopar)
Lugn, jag har inte kommit till problemet än... Så här är det... Jag, den store motståndaren till principer, har tidigare bara haft en princip (och det var inte lätt må ni tro), och det var att jag aldrig i helvete raderade det jag skrev. I min värld, på Hemdal, så anses det som trillar ut över tangenterna vara ord från.... Okej, hjärtat om man inte var halvgalen, men i mitt fall, njur...sten?
Dag 2 (eller 3)
Just nu sitter jag på "The Office" (inte tv-serien som var kul från början med han den där chefen som var bland det nördigaste sen Nicko och Pulver, och sen blev sämre när han blev utbytt till han den där som inte var lika kulig) utan mitt egna lilla kontor... Riktigt tangentbord, mmmm. Känner på upphöjningarna på ett smått kinky sätt, men det är mina upphöjningar, så jag gör som jag vill :)
Har avnjutit en lunch bestående av kycklingsallad, fetaost, solmogna tomater och mango rajasås, och därmed har jag även skrivit den allra första normala meningen på idlerunning någonsin. Må Tors lillebror Svenne Banan af Midgård skjuta blixtar i hövve på mig ifall det skulle bli någon ovana...
Här kommer lite Partaj, fast helt fel då jag har sånt j-la dåligt minne typ...
"Och nu över till relationsexperten Hasse Hansson...
-Tjäna Hasse Hansson
-Tjäna..
-Det har kommit ett brev, och där står det: Tjäna Hasse Hansson.
-Tjäna..
-Jag har ett problem. Min kille vill aldrig ha förspel. Vad ska jag göra? Mvh Pernilla.
-Ja, Pernilla, du kan ju alltid skriva till relationsexperten Hasse Hansson. Hoppas du är nöjd med ditt svar...
Ja men vadå haha... Så klockrent... Det är liksom Hasse Hansson och jag då...
Tjäna...
Idag skriver jag... Vänta... Inatt ska det vara. Klockan är ju 23 å förtiofem (45) så dag har det inte varit på typ en fillion år...
Jo, inatt skriver jag på en Ipad, och för er som är helt rudis så har den en touchscreen med tangentbord... Jag och det bordet (kan man skriva så?) är inte helt överens... Tex så har ett riktigt tredimensionellt tangentbord små upphöjningar på bokstaven f och j, så man kan känna med fingerspetsarna vart man är å lirar... Dessa upphöjningar finns även på detta tvådimensionella skittangentbord, men hur f-n skall jag kunna känna dem?
Nu kan jag meddela er trogna lyssnare (ljudbok med mina memoarer om fiktive herr Ollonborres liv i korthet finns att tanka på piratebay).... (uppläst av ingen mindre än han den där Antoine...) .... (skojade bara...)
Fan.... Jo, jag är villig att erkänna att jag sällan skriver med rätt fingersättning, så de där små fjolliga fejkade upphöjningarna gör ju egentligen varken till eller från, men varför i h-vete har man programerat dit dem?
Tror faktiskt att jag är den ende i hela världen som kan skriva så illa så man slår knut på fingrarna emellanåt. Tur jag gått i scouterna så jag kan lösa upp en pålstek (biffstek, fårstek och stekpanna är inga knopar)
Ett annat problem, och now were talking huge pråblems...
Problem 2,0... Jag känner inte när jag är på space.... Såmoftannär jag ska skrivablirndetnutanbmellanslag...
Istället för space nuddar jag, å det knappt kännbart alltså, nån överflödig b-bokstav som enligt mig bara platsar på estniska ambasaden i Andorra... För övrigt den enda ambasaden som finns där, då lilleputtarna först byggde den, sen skottade över skiten med avfall från McDonalds störste konkurrent i Södra Europa, McDonkeys huvudleverantör av Chili Cheese.... (en jäkligt liten ambasad är det, och helt omöjlig att hitta om man inte vill hetsäta slaktrens i ett par veckor först... Chili Cheese = slaktrens från självdöda ostar)
Problem 2,0... Jag känner inte när jag är på space.... Såmoftannär jag ska skrivablirndetnutanbmellanslag...
Istället för space nuddar jag, å det knappt kännbart alltså, nån överflödig b-bokstav som enligt mig bara platsar på estniska ambasaden i Andorra... För övrigt den enda ambasaden som finns där, då lilleputtarna först byggde den, sen skottade över skiten med avfall från McDonalds störste konkurrent i Södra Europa, McDonkeys huvudleverantör av Chili Cheese.... (en jäkligt liten ambasad är det, och helt omöjlig att hitta om man inte vill hetsäta slaktrens i ett par veckor först... Chili Cheese = slaktrens från självdöda ostar)
Lugn, jag har inte kommit till problemet än... Så här är det... Jag, den store motståndaren till principer, har tidigare bara haft en princip (och det var inte lätt må ni tro), och det var att jag aldrig i helvete raderade det jag skrev. I min värld, på Hemdal, så anses det som trillar ut över tangenterna vara ord från.... Okej, hjärtat om man inte var halvgalen, men i mitt fall, njur...sten?
Snacka om dilemma då jag minst ett par ggr på varje rad får backa och ta bort det som egentligen var space, och inte zxcvbn eller m.... Bara b-bokstäver, jag sa ju det....
Mitt liv är hårt... Mycket hårdare än ditt, för du har inte en Ipad...
Dag 2 (eller 3)
Just nu sitter jag på "The Office" (inte tv-serien som var kul från början med han den där chefen som var bland det nördigaste sen Nicko och Pulver, och sen blev sämre när han blev utbytt till han den där som inte var lika kulig) utan mitt egna lilla kontor... Riktigt tangentbord, mmmm. Känner på upphöjningarna på ett smått kinky sätt, men det är mina upphöjningar, så jag gör som jag vill :)
Har avnjutit en lunch bestående av kycklingsallad, fetaost, solmogna tomater och mango rajasås, och därmed har jag även skrivit den allra första normala meningen på idlerunning någonsin. Må Tors lillebror Svenne Banan af Midgård skjuta blixtar i hövve på mig ifall det skulle bli någon ovana...
Här kommer lite Partaj, fast helt fel då jag har sånt j-la dåligt minne typ...
"Och nu över till relationsexperten Hasse Hansson...
-Tjäna Hasse Hansson
-Tjäna..
-Det har kommit ett brev, och där står det: Tjäna Hasse Hansson.
-Tjäna..
-Jag har ett problem. Min kille vill aldrig ha förspel. Vad ska jag göra? Mvh Pernilla.
-Ja, Pernilla, du kan ju alltid skriva till relationsexperten Hasse Hansson. Hoppas du är nöjd med ditt svar...
Ja men vadå haha... Så klockrent... Det är liksom Hasse Hansson och jag då...
Tjäna...
Om man skulle skriva en bok...
Briljant idé. Kläcktes på morgonkvisten, mellan det sms som väckte mig kl 6, och tills jag snoozat färdigt. Som vanligt kan man knappast räkna det som vaket tillstånd, och med den konsekvensen att allt kanske inte riktigt var varken logiskt eller verklighetsförankrat.
Idén var att jag skulle fan i mig skriva en bok. Handlingen, som i mitt töcken verkade handla om nån kvinna, ett hav, en blommig motorcykel och en timmerstuga, var just precis då klockren, men samtidigt som boken växte fram drömde jag om regn, inte vilja jobba-ursäkter, "fan vad skönt mitt täcke är"-tankar, och "man kanske skulle emigrera"... Det sista tänker jag ju iofs på nästan varje dag oavsett om jag är vaken eller sover, men nu skulle jag ju ta fram en bok, inte halka iväg på en massa andra skojsiga saker.
Var fan kom en blommig motorcykel ifrån? Okej, jag har gjort både sadel och väska av en svartvitfläckig kohudsmatta en gång, och det vart skitsnyggt. Sadeln blev kanske lite väl hal (En kohud är liksom inte som klister precis) men då jag gjöt av röven och formade sadelämnet efter den formen (sant) så satt jag ganska bra ändå...
Nu ska vi bara sy ihop handlingen då rå...
"Det var en höstdag, precis i mitten på sommarens allra sista vårkväll... Kvinnan utan namn, som hette Griselda (efter Jabberwocky, Monty Python... Stackars Dennis på svenska) satt iofs inte och sket ut ruttna potatisar från den oskyddade och uthängande muggen på andra våningen i timmerhuset som sin namne i den nästintill okända filmen, däremot så var de väldigt lika varandra om man drog av ca 100kg från Jabberwockykvinnan och lade till 48 kg på min boks huvudperson...
Kom av mig lite....
Jabberwocky... Filmen med filmhistoriens längsta Robin Hood-kepa... Om man placerade den var som helst i hela världen skulle den lätt nå fram till nånting som låg ungefär en meter bort....
"Den namnlösa kvinnan Griselda satt på huk framför sin motorcykel (egentligen på sidan om den, tänk dig att du sitter på den bakåfram, då blir det på vänster sida.... ) och fundilerade lite över vem som uppfann brödet...
Samtidigt lät hon sin elementpensel (inköpspris 10,24:- på Sunchem... Utpris 24:-) sakta men säkert forma en hel äng av allergiframkallande blomjävlar på tanken så den där idioten Janne Olsson inte skulle få problem med att hon inte hade nån blommig hoj.
Rätt var det är!!! ... Så hörs ljudet av ingenting i den annars så knäpptysta omgivningen... Hon hoppar till av den oväntade tystnaden hon så tydligt inte kunde höra, glad över att få dela just ingenting med resten av inga alls...
(hon var faktisk helt ensam, hur i helvete skriver man då?)
-Åh... Ibland är världen verkligen full av små skitsaker, mumlar hon nästan ohörbart högt för sig själv samtidigt som hon glatt och förnöjsamt (kul ord jag bara var tvungen att ha med) känner sig lyckligt lottad som slapp skita ruttna potatisar till allmän beskådan...
Rutten potatis, ifall ni inte ser det.... Obs, detta är ett foto...
Slut...............
Undrar hur uppföljaren blir, fick ju inte med nåt alls om timmerhuset, hennes underlivsbesvär eller bakslaget på deklarationen.
Men nu måste jag jobba lite på riktigt...
Idén var att jag skulle fan i mig skriva en bok. Handlingen, som i mitt töcken verkade handla om nån kvinna, ett hav, en blommig motorcykel och en timmerstuga, var just precis då klockren, men samtidigt som boken växte fram drömde jag om regn, inte vilja jobba-ursäkter, "fan vad skönt mitt täcke är"-tankar, och "man kanske skulle emigrera"... Det sista tänker jag ju iofs på nästan varje dag oavsett om jag är vaken eller sover, men nu skulle jag ju ta fram en bok, inte halka iväg på en massa andra skojsiga saker.
Var fan kom en blommig motorcykel ifrån? Okej, jag har gjort både sadel och väska av en svartvitfläckig kohudsmatta en gång, och det vart skitsnyggt. Sadeln blev kanske lite väl hal (En kohud är liksom inte som klister precis) men då jag gjöt av röven och formade sadelämnet efter den formen (sant) så satt jag ganska bra ändå...
Nu ska vi bara sy ihop handlingen då rå...
"Det var en höstdag, precis i mitten på sommarens allra sista vårkväll... Kvinnan utan namn, som hette Griselda (efter Jabberwocky, Monty Python... Stackars Dennis på svenska) satt iofs inte och sket ut ruttna potatisar från den oskyddade och uthängande muggen på andra våningen i timmerhuset som sin namne i den nästintill okända filmen, däremot så var de väldigt lika varandra om man drog av ca 100kg från Jabberwockykvinnan och lade till 48 kg på min boks huvudperson...
Kom av mig lite....
Jabberwocky... Filmen med filmhistoriens längsta Robin Hood-kepa... Om man placerade den var som helst i hela världen skulle den lätt nå fram till nånting som låg ungefär en meter bort....
"Den namnlösa kvinnan Griselda satt på huk framför sin motorcykel (egentligen på sidan om den, tänk dig att du sitter på den bakåfram, då blir det på vänster sida.... ) och fundilerade lite över vem som uppfann brödet...
Samtidigt lät hon sin elementpensel (inköpspris 10,24:- på Sunchem... Utpris 24:-) sakta men säkert forma en hel äng av allergiframkallande blomjävlar på tanken så den där idioten Janne Olsson inte skulle få problem med att hon inte hade nån blommig hoj.
Rätt var det är!!! ... Så hörs ljudet av ingenting i den annars så knäpptysta omgivningen... Hon hoppar till av den oväntade tystnaden hon så tydligt inte kunde höra, glad över att få dela just ingenting med resten av inga alls...
(hon var faktisk helt ensam, hur i helvete skriver man då?)
-Åh... Ibland är världen verkligen full av små skitsaker, mumlar hon nästan ohörbart högt för sig själv samtidigt som hon glatt och förnöjsamt (kul ord jag bara var tvungen att ha med) känner sig lyckligt lottad som slapp skita ruttna potatisar till allmän beskådan...
Rutten potatis, ifall ni inte ser det.... Obs, detta är ett foto...
Slut...............
Undrar hur uppföljaren blir, fick ju inte med nåt alls om timmerhuset, hennes underlivsbesvär eller bakslaget på deklarationen.
Men nu måste jag jobba lite på riktigt...
Oh... Oh..... Oh...... Ja, jag vet.....
Hellluuuu.
Varför envisas min vän med att säga hoho varje gång jag säger ögla? Jag säger fan inte uggla... Måste nog ta fram högtryckstvätten och hota med en genomkörare om hon inte lyssnar bättre. Förresten så säger man inte ögla speciellt många ggr per dag. Ibland inte ens en gång. Ändå har jag det där "hoho" i huvudet hela tiden...
Hon måste ju vara ..... Alldeles underbar, skulle hon själv vilja replikera, men då jag är så menlös så tänker jag inte skriva vad jag tänker. ( Inte underbar alls....)
.
Tack förresten för alla riktigt trevliga svar på min förra blogg. Det gläder min svarta själ och mitt grådassiga hjärta att ni tycker jag är helt galen. Eller som T sa. Du är till och med värre än vad du var på det galna 80-talet. Fan, jag minns inte ens 80-talet. Hur skall jag då kunna dementera? Thomas, ta tillbaka det du sa, skriv 70-talet istället, för då var jag fortfarande farmors lillplutt, helt oförstörd och allmänt oskyldig. ( För ingen minns väl att det var jag och Bosse som eldade upp lekparkskullen med modellplan fullsmetade med kinapuffar och Karlssons klister?)
Johanna skrev "Du äger" .. Men vad? Jag äger massor av saker. En stor kastrull, en liten kastrull, ett teakbord med infällbara extraskivor. En trasig laptop och en handfull motorcyklar. Men vad exakt tänkte du på J när du skrev så? För påstå inte att du försöker vara som en typ... 38 årig hipp "ungdom" som säger "äger" när du egentligen menar leasar? ;) (Nu kom en sån där smajlgubbe som man gör då alla inte fattar att man liksom blinkar till lite käckt och skämtar...)
Blink blink Johanna, I Love U.... ;) (mohahahahaha i parentes)
.
F*n... Nu fungerar inte bloggsidan som den ska, så det går inte att göra radbrytningar som man vill. Hatar (starkt ord, "ogillar" är något svagare, "känns inte okej" är skitmenlöst) när deras server krånglar. Okej, nu säger nån som jobbar med data, jag vet inte vad det heter, kanske admin eller datajobbare, att det inte är servern det är fel på, utan kompabilitetslogaritmen i filifjongberga som låst sig på alldeles för låg nivå...
Skit samma. Jag lurar deras snikvariant av datalogaritm genom att lägga in endast en punkt på en rad, så ser det nästan ut som en radbrytning. Det kanske inte ens är radbrytning jag menar, men ni alla som skiter i att kontrollera språkets riktighet fattar vad jag menar.
.
Har som sagt inte bloggat sen strax efter Sweden Rock förra året, och ändå så blev det rekord i antalet besökare. (Nej Pernilla, det gamla rekordet var inte 4 st) Skitkul att så många har läst smörjan, men ingen har bemödat sig att skriva nåt elakt. Jag minns fortfarande det 3000 ord långa hatmejlet jag fick då jag påstod en massa saker om er kvinnor, som iofs var alldeles sanna, men skrivna på kanske ett provocerande sätt. Har väl inga planer på att göra om bedriften då jag tänkte fika med henne imorgon haha... Idag alltså....
.
Oj, jag höll på att glömma.
Hon den där dalkullan som numera går på behandling mot tvångstankar ville att jag skulle nämna hennes briljanta hjärnkapacitet också... Jorå, hon är skitsmart....
För er som undrar så är hon min periodarinneboende. Ungefär samma sak som en helt vanlig periodare... Inga konstigheter där inte. Jag hyr ut ett av sovrummen till henne då hon pluggar till fluortant. Själv påstår hon att det heter florist, men ett sånt yrke finns ju inte på riktigt. Vissa lever ju i en dröm alltså... Hon brukar ställa hit jättefina blomsterskapelser på köksbordet ibland också... Jag menar verkligen det, de är superfina, hon är en talang på att rafsa ihop döda grenar och annat som hon förmodligen hittat i sin jakt efter tomglas då hon serverar fluor till intet ont anande sjätteklassare. Men skärp dig. Sjätteklassare slänger inte så mycket pantflaskor, gå ner till hamnen istället å fråga...
.
Oj. Är klockan så lite, bäst jag kryper ner under täcket då, för snart ska jag måla sovrummet i partybussen porrigt röd. Då kanske man äntligen kan få sova själv... Börjar bli less på alla dessa orgier...
.
Tjing tjing...
Chilimojja.... Och en och annan hotchipotle...
Ja men goooood morgon Sverige.
Pastor Hannes sjunger Jailbird med Primal Scream. Försöker verkligen höra vad han mässar om innan, men jag kan inte spela filen baklänges i mobilen. För visst är det en baklängesramsa han drar? Antingen det eller klassisk hurdu.... (hurdu, det påhittade språket som talas av endast 3 personer i klass 7B, Ringvallaskolan)
Idag är det endast 33 dagar kvar till årets festivalhöjdpunkt. Jag förmodar att ni då genast och spontant i vällust skriker ut "SWEDEN ROCK" med gälla röster som får Herrgårdsosten på morgonmackan att skära sig. Men nä, det var inte den jag tänkte på alls.
The Eslöv Festival!!!
Avslutas med pompa och ståt den 6:e juni... Missa inte denna eminenta festival kantad av både Skånes 20-mannaband med triangel (olika storlekar naturligtvis, hur skulle det annars låta) och inte att förglömma, den strippande kosackkvinnan Zwazki. Hon har hållit på sen 1931, så hon borde veta hur man kastar av sig paltorna på ett osedligt sätt som får den mest impotente eunuck att få bånge till hakan...
Can´t wait to be there...
....
Punkterna betyder att jag nu går över till nåt helt annat....
I mina drömmar , eller i gränslandet mellan apatisk nonchalans och dregglande, så föds de allra mest briljanta idéer man kan tänka sig, och minst en bråkdel är även praktiskt genomförbara på riktigt. (motsats till på låtsas)...
Det var i ett sånt tillstånd jag kom på mitt mobilsvar för ca 1,5 eller om det till och med var 2,5 år sen. Den står sig än, men mest pga att jag ej har fått någon ny inre syn, eller vad det heter, hur det skall låta när jag inte ids svara.
Men jag fick inte för så länge sen en helt annan skitbra halvdröm när jag fortfarande kunde höra mig själv snarka...
Loggan på partybussen.... I min syn så såg jag min karamellröda buss med stora svarta prickar och med en klockren text på sidan. " Geoff Haagers säckpipekvintett, din trashmetalleverantör i etern"
När jag vaknade så kände jag genast att det där var ju helt fel, så jag ändrarde namnet till Geoff Häagen-Dazs.
Nu börjar det likna nåt... Men eftersom jag ska motivlacka varenda j-la bokstav, så tar det förmodligen ett par år innan hela texten är klar, och först måste ju hela bussen lackas om, vilket inte står på dagordningen det här året.
Partybussen ja, vilket projekt. Hur många gånger har jag inte önskat att det fanns en kajkant i närheten... Mår riktigt dåligt ibland när jag tänker på allt jobb som liksom bara poppade upp utan att jag ens bad om det.
Andra kanske kalkylerar på kostnader, arbetstid, gör listor på vad som måste finnas, och vad som måste göras, innan de spontanshoppar 16 ton rost och vatten.
Varför kunde inte jag fått åtminstone 2 hekto vett i skallen när jag föddes?
Varför kan inte jag tacka ja till alla som vill hjälpa till med bussen?
Men nu så... Det skulle gå att bo i den utan att få varken fuktutslag eller mögellunga... Vet inte om det finns nåt som heter mögellunga, men om det fanns det så skulle ni inte få det i min buss i alla fall.
Vi kommer ha gasolspis, en eventuellt fungerande kyl (Svårt att kontrollera det eftersom det är så kallt ute just nu) och några sängplatser. Stereo finns, och tv och tv-spel. Nu har jag inte kopplat in varken tv eller PS3:an, och när jag imorse lusläste manualen för grunkan som skall förse dem med 230V så fick jag en klump i magen. Både tv och andra livsnödvändiga elslukande tingestar kan dra upp emot 10 gånger sin vanliga ström i startögonblicket, vilket betyder att jag riskerar att blåsa säkringarna på min, som det ser ut nu, under dimensionerade strömomvandlare. Spännande...
Punkt punkt punkt
Igår bestämde jag mig för att det får vara slut med mitt personliga förfall. Okej, lite charmigt är det att se ut som en hemlös polack, men i längden så är det mest minus... Man får tex inte samma service på krogar när man går i trasiga jeans och håret räcker upp till tredje våningen. Av nån outgrundlig anledning så strävar mitt barr jämt uppåt. Newton, du hade fel.... Typ...
Så min vän Karro Sikström fick äran att snygga till mig, längst upp iaf... Nu vet jag ju inte om hon tycker det är okej att lämna ut hennes namn här, så vi kallar inte hennes svartsalong för Karolina Sikströms Salong utan döper om den till Koralina Mörtspännings svartklipperi istället. Okej med er?
Måste säga... Fasiken vad nöjd jag är. Och tre små sockor kunde Koralina tova av det som hamnade på golvet.
Hon är en talang... På att tova.....
Men är det nåt jag panikar över så är det när det kliar, och jag är en kliig kille. Efter alla besök hos frisörer så känner jag hur paniken växer. Hos de vanliga så har man ju en sån där moj runt halsen, och nån slags sopsäck avsedd för mänskliga kroppar över de vanliga kläderna, vilket minimerar kliiga små jävla hårrester att hamna i kragen på tishan. Men Koralina!!! Du hade bara en gammal handduk!!!
Jag bet ihop (även om jag fick ett par sinnessjuka ryck även hos henne när jag skulle gå, men hon känner mig så hon vet att jag inte är så farlig för omgivningen) men på vägen hem, en rask promenad på 15 minuter, så började jag tugga fradga, prata i tungomål, och smått förbereda mig för en akut stripptease när jag kom in i min hall. Tror faktist att hälften av kläderna var på väg bort från min sjukt bleka kropp redan när jag passerade min granne. Inne i radhuset så hörde jag hur min inneboende glodde på tv. En vanlig och trevlig person säger "hej, allt bra, finns det nån mat?" men jag slet av allt och gjorde en klassisk salto in i duschen. Fy fan vilken lycka... Som att få besked om att man inte har cancer, inte så mycket iaf, och den kanske går att bota... Exakt så kändes det.
Sen fick jag gå ut och förklara mitt beteende för en likblek stackars dalkulla, säga att den stora kökskniven hon hade i handen nog skulle ligga i tredje lådan uppifrån i köket, och att man inte brukar sitta uppkrupen på ryggstödet i soffan.
Vi liksom höres en annan gång. Måste jobba....
Pastor Hannes sjunger Jailbird med Primal Scream. Försöker verkligen höra vad han mässar om innan, men jag kan inte spela filen baklänges i mobilen. För visst är det en baklängesramsa han drar? Antingen det eller klassisk hurdu.... (hurdu, det påhittade språket som talas av endast 3 personer i klass 7B, Ringvallaskolan)
Idag är det endast 33 dagar kvar till årets festivalhöjdpunkt. Jag förmodar att ni då genast och spontant i vällust skriker ut "SWEDEN ROCK" med gälla röster som får Herrgårdsosten på morgonmackan att skära sig. Men nä, det var inte den jag tänkte på alls.
The Eslöv Festival!!!
Avslutas med pompa och ståt den 6:e juni... Missa inte denna eminenta festival kantad av både Skånes 20-mannaband med triangel (olika storlekar naturligtvis, hur skulle det annars låta) och inte att förglömma, den strippande kosackkvinnan Zwazki. Hon har hållit på sen 1931, så hon borde veta hur man kastar av sig paltorna på ett osedligt sätt som får den mest impotente eunuck att få bånge till hakan...
Can´t wait to be there...
....
Punkterna betyder att jag nu går över till nåt helt annat....
I mina drömmar , eller i gränslandet mellan apatisk nonchalans och dregglande, så föds de allra mest briljanta idéer man kan tänka sig, och minst en bråkdel är även praktiskt genomförbara på riktigt. (motsats till på låtsas)...
Det var i ett sånt tillstånd jag kom på mitt mobilsvar för ca 1,5 eller om det till och med var 2,5 år sen. Den står sig än, men mest pga att jag ej har fått någon ny inre syn, eller vad det heter, hur det skall låta när jag inte ids svara.
Men jag fick inte för så länge sen en helt annan skitbra halvdröm när jag fortfarande kunde höra mig själv snarka...
Loggan på partybussen.... I min syn så såg jag min karamellröda buss med stora svarta prickar och med en klockren text på sidan. " Geoff Haagers säckpipekvintett, din trashmetalleverantör i etern"
När jag vaknade så kände jag genast att det där var ju helt fel, så jag ändrarde namnet till Geoff Häagen-Dazs.
Nu börjar det likna nåt... Men eftersom jag ska motivlacka varenda j-la bokstav, så tar det förmodligen ett par år innan hela texten är klar, och först måste ju hela bussen lackas om, vilket inte står på dagordningen det här året.
Partybussen ja, vilket projekt. Hur många gånger har jag inte önskat att det fanns en kajkant i närheten... Mår riktigt dåligt ibland när jag tänker på allt jobb som liksom bara poppade upp utan att jag ens bad om det.
Andra kanske kalkylerar på kostnader, arbetstid, gör listor på vad som måste finnas, och vad som måste göras, innan de spontanshoppar 16 ton rost och vatten.
Varför kunde inte jag fått åtminstone 2 hekto vett i skallen när jag föddes?
Varför kan inte jag tacka ja till alla som vill hjälpa till med bussen?
Men nu så... Det skulle gå att bo i den utan att få varken fuktutslag eller mögellunga... Vet inte om det finns nåt som heter mögellunga, men om det fanns det så skulle ni inte få det i min buss i alla fall.
Vi kommer ha gasolspis, en eventuellt fungerande kyl (Svårt att kontrollera det eftersom det är så kallt ute just nu) och några sängplatser. Stereo finns, och tv och tv-spel. Nu har jag inte kopplat in varken tv eller PS3:an, och när jag imorse lusläste manualen för grunkan som skall förse dem med 230V så fick jag en klump i magen. Både tv och andra livsnödvändiga elslukande tingestar kan dra upp emot 10 gånger sin vanliga ström i startögonblicket, vilket betyder att jag riskerar att blåsa säkringarna på min, som det ser ut nu, under dimensionerade strömomvandlare. Spännande...
Punkt punkt punkt
Igår bestämde jag mig för att det får vara slut med mitt personliga förfall. Okej, lite charmigt är det att se ut som en hemlös polack, men i längden så är det mest minus... Man får tex inte samma service på krogar när man går i trasiga jeans och håret räcker upp till tredje våningen. Av nån outgrundlig anledning så strävar mitt barr jämt uppåt. Newton, du hade fel.... Typ...
Så min vän Karro Sikström fick äran att snygga till mig, längst upp iaf... Nu vet jag ju inte om hon tycker det är okej att lämna ut hennes namn här, så vi kallar inte hennes svartsalong för Karolina Sikströms Salong utan döper om den till Koralina Mörtspännings svartklipperi istället. Okej med er?
Måste säga... Fasiken vad nöjd jag är. Och tre små sockor kunde Koralina tova av det som hamnade på golvet.
Hon är en talang... På att tova.....
Men är det nåt jag panikar över så är det när det kliar, och jag är en kliig kille. Efter alla besök hos frisörer så känner jag hur paniken växer. Hos de vanliga så har man ju en sån där moj runt halsen, och nån slags sopsäck avsedd för mänskliga kroppar över de vanliga kläderna, vilket minimerar kliiga små jävla hårrester att hamna i kragen på tishan. Men Koralina!!! Du hade bara en gammal handduk!!!
Jag bet ihop (även om jag fick ett par sinnessjuka ryck även hos henne när jag skulle gå, men hon känner mig så hon vet att jag inte är så farlig för omgivningen) men på vägen hem, en rask promenad på 15 minuter, så började jag tugga fradga, prata i tungomål, och smått förbereda mig för en akut stripptease när jag kom in i min hall. Tror faktist att hälften av kläderna var på väg bort från min sjukt bleka kropp redan när jag passerade min granne. Inne i radhuset så hörde jag hur min inneboende glodde på tv. En vanlig och trevlig person säger "hej, allt bra, finns det nån mat?" men jag slet av allt och gjorde en klassisk salto in i duschen. Fy fan vilken lycka... Som att få besked om att man inte har cancer, inte så mycket iaf, och den kanske går att bota... Exakt så kändes det.
Sen fick jag gå ut och förklara mitt beteende för en likblek stackars dalkulla, säga att den stora kökskniven hon hade i handen nog skulle ligga i tredje lådan uppifrån i köket, och att man inte brukar sitta uppkrupen på ryggstödet i soffan.
Vi liksom höres en annan gång. Måste jobba....
