idlerunning

Hm. Det här är liksom nästan det värsta scenario som kan inträffa, näst efter scenariot då Hoa Hoa Dahlgren ska spela nyfödd Klingon i en svensk uppsättning av Startrek (som då borde heta Stjärnbajs) och har glömt att deodoranta sig, så barnmorskan med silverdräkt (man har det i rymden) dör av en odör som påminner om en blandning av gammal (och då menar jag inte två tre veckor, utan minst 25 år) brottarmatta och ett badlakan som först legat i en lösning av fiskrens och fruktsoda (mer känd som drinken fishermans friend, men den blev endast populär hos eskimåer, och de har ju redan alkoholproblem som ni alla vet) och sen får badlakanet ligga ute i solen och gotta sig, fast i en plastpåse, så ingenting torkar.
Kan ni föreställa er det? Jag kan...

Vad är då det här "värsta" scenariot då?
Jo, de vill att jag ska blogga, men jag har ju idétorka, och mitt patetiska liv erbjuder ju sällan på några händelser värda att ta upp i ett sånt här seriöst forum som läses av flera hundra professorer, som sitter och bara väntar på att jag ska försäga mig, och på det viset erkänna att jag hör hemma på en anstalt där man klär sig med vita kläder med alldeles för långa ärmar. Glöm det. Jag går helst omkring med bar överkropp....

Vad händer idag då? Tänkte att jag skulle göra ingenting, men nu ringer det en KUND!!!! Så jag får väl knappa in lite på datorn då och se viktig ut i 5 minuter. Sen blir det en cappuccino, och sen fundera på vart man ska luncha. Har en ganska god matlåda med mig, men fick ett erbjudande jag inte kan motstå. An offer You cant refuse...

(Jävla kund, kunde han inte bara ringa för att önska mig en trevlig helg?... Nä, han ska ha saker jag varken vet vad det är eller hur lång tid det tar att få fram dem. Nästa gång han ringer ska jag svara "Pizzeria Herpes" och envisas med att han ringt fel)

Ikväll blir det krig... Ska ut på galej med en kund, och sist vi var ut så piskade jag skiten ur dem i den berömda och extremt farliga sporten fyllebowling. Den gången fick de 9 platser av mig (så vi skulle bli 10 st totalt. Jag + 9 montörer = 10, hur man än räknar, så ni som fortfarande är tveksamma till hur jag kom fram till det, ni är dumma på riktigt...), men hade svårt att få 9 stycken att skriva upp sig på intresselistan. (De fattade inte vad de gick miste om) 
Nu fick de 9 platser igen (Jag + 9 montörer = 10....) Men nu hade ryktet gått och revanschlusten (som luktade ond bråd död, fast i en lightvariant, mer som ett par stora skitfeta blåmärken) gjorde att de helt plötsligt struntade i att jag tilldelat dem endast 9 platser. 14 stycken vill tydligen se på när Lindabs representant, med förbundna ögon, en stor grogg i vänsterhanden, iklädd sockiplast och banankalsonger, sätter strike på strike, och förödmjukar min allra största kund å det grövsta.
"Nej, det var bara på skoj" Kommer jag få tjata på måndag, då jag på mina bara knän försöker stoppa dem från att handla från min konkurrent. 

Tror jag kör på den ödmjuka stilen ikväll och sitter i baren hela tiden istället. Det tjänar nog alla på, och banankalsonger är ju faktiskt lite uttjatat...

Idag är en sån dag....
Mycket märkligt. 14 dagar bortrest 785 mil från hemmet (enligt en skylt på en bar på Rayley Beach, även om jag tror att det är minst 1000 mil egentligen) och magen bombarderades ständigt med en helt ny bakterieflora, men inte sa den ifrån då heller.

Vad man än stoppade i sig, både saker som man kunde se vad det var, och saker som kanske inte ens var ämnat för kroppen, (och då tänker jag på den vita flaska med en bild på en jordgubbe, som det för övrigt bara var thailändsk text på, och som jag köpte, öppnade och halsade direkt ur i hopp om att det var drickyoghurt, men det kunde lika gärna ha varit sköljmedel med jordgubbsdoft.) så funkade magen klockrent, som ett schweitzerur ungefär, eller åtminstone som en Swatch... Okej, det är ju bra att man pallar både det ena och det andra på semestern, men det som är konstigt, är att så fort jag kom tillbaka till Sverige, och mot min vilja åt en McFeast på vägen hem från Arlanda, så sa magen upp sig med omedelbar verkan.

Om ni av en händelse tittar ut åt Hällahållet och tycker att luften där är något mer gulaktig än på övriga håll så är det bara jag som har lättat på trycket en smula. Skulle jag ställa mig på en skateboard så kunde jag förmodligen tävla i fartrekord (fart... hahahaha)....... Okej, den var dålig, ska klura på nån bättre...
Odören ska vi inte ens ta upp....  Ska nog åka på lite trevliga kundbesök idag så jag slipper kontaminera min arbetsplats mer än nödvändigt.

Börjar med de kunder jag egentligen inte vill ha kvar. Finns det verkligen såna? Är inte alla kunder lika värda?
Nja, skulle jag vilja påstå. Vissa kunder vill ju aldrig följa med och bowla, eller prata motorcyklar, brudar eller groggrecept, och då ger de ju fan inget tillbaka liksom. Prata jobb när jag kommer på besök? Hur kul är det? Jag som slår på stort och tar med en krämkaka från Västeråsbagaren, och så ska de prata plåtpriser eller andra tråkiga jobbrelaterade saker som jag inte har en aning om. Vem tror de att jag är egentligen?  
Säljare på Lindab? Haha, ja det kanske står så på visitkortet, men ska man vara lite närmare sanningen så kommer jag aldrig att bli en säljare. Jag bara säljer ändå. Verkar inte vara så svårt. Köp, säger jag, å de köper. 

Vill de ha en produkt som min konkurrent har till lägre pris eller med bättre kvalitet så säger jag att de borde åka dit istället. Och skitglada över att jag är så ärlig och tänker på deras bästa i alla lägen köper de den av mig iallafall. Slutkunden kommer väl aldrig att upptäcka det. Va? Nä! Jag kanske är en säljare ändå. Är jag?

Kafferast....

Förresten... Ni som trodde att jag skulle skriva massor om hur fint det är i Thailand, här kommer det nu.
Det är fint i Thailand, tjofadderittan lambo...

Ni kanske tror att det är omöjligt att gå vilse på en strand, om den är rak (eller lite svagt böjd åt ena hållet) och fin på alla möjliga sätt och vis. Bara (100%) vatten på ena sidan och så lite annat jox på den andra. Och i mitten lite sand. Eller ganska mycket sand.
En god vän till mig (jag lovar att det inte är jag) lyckades med det konststycket iaf.

Okej okej, DET VAR JAG, nöjda nu?

2006-2007 var jag på Phi Phi Island och gjorde ön något vackrare genom att visa mig lite varstans på dagar och kvällar. Eller om bungalow-index sjönk en smula när jag vistades i närheten, minns väl inte riktigt hur det var. 
Skit samma, det är inte det det handlar om, utan att jag då gärna tog en drink vid Reggaebar vid stranden. Eller dansade disco med hela familjen på nåt bra ställe.
Döm om min förvåning när vi inte hittade på något av ställena. Vi letade och letade, men självaste Reggaebar kunde väl för 17 gubbar inte ha försvunnit?

Efter ett tag fick vi reda på att stället där man kunde ligga på små hårda trekantiga, helt ickeanatomiskt utformade (heter det så?) och ganska så obekväma kuddar, samtidigt som man sippade på en Caprinja (min nya favvogrogg), eller hade gröna Blend i munnen (inte jag, jag pysslar inte med botanik... Och man kan göra båda sakerna samtidigt också, men det är för svårt för mig som måste ha minst en arm runt kudden så den inte halkar iväg och retar upp nån vresig grannkärring), hade flyttat in mitt i smeten. Jaha, men där finns det väl ingen strand?
Efter ganska mycket virrande hittade vi på det som en gång var en laidback klubb med mycket baktakt och elddansare. Nu......

Thaiboxning..... Va i!!!........

Turisterna fick en bucket (grogg på hink, gott, har jag hört, fniss...) om de ställde upp mot varandra. Ja men tjena, vilken soppa. Efter lite tjejboxning, eller vad det skulle föreställa, så var det en sk. riktig match också, men knappast på elitnivå. Men det var skönt att få sitta ned ett slag efter att ha gått i säkert 10 minuter.

Efter det hade vi samma briljanta tanke, som alltid. Natta-mat å sen hem till bungisen.
En thailändsk pannkaka med banan och chokladsås och en pizzaslice senare var vi nöjda med utvecklingen av just den här kvällen, och tog raka vägen ner mot stranden. Eftersom det stod hus i vägen på vissa ställen fick vi gå antingen åt höger eller åt vänster ett par gånger, och så här i efterhand så tror jag att det var just de där jäkla husen som gjorde så vi liksom gjorde bort oss lite grann.
 
Efter mycket vandrande mellan huslängor (allt känns som mycket när man har tunga ögonlock, tung urinblåsa, inte kan gå rakt fast man blir ledsagad och blodet är mer lättflytande än på väääääldigt länge.)
så kom vi ut på stranden.  Nu var det bara att placera fötterna strategist (svårt ord, svår uppgift, fast bara ibland) framför varandra i någorlunda rätt riktning och visp, så skulle vi vara "hemma"... (Menar vips, men orkar inte backa och deleta)
Helt plötsligt, som ett berg som tornar sig rakt upp ur marken, kom ett berg som tornar sig rakt upp ur marken....
Det kändes helt fel, men det fattade ju inte vi, vi hade lämnat våra hjärnor nån annanstans för kvällen. Så vi rundade på ett helt omöjligt sätt detta berg (som egentligen bara var en liten fjuttig klippa i dagsljus) och hamnade så småningom inne i ett hotellområde. Vi frågade den nyktre portiern (han visste nog inte att han var en sån , eller ens att han var nykter, för han kunde inte svenska så bra) vart vår kära bungis "Nice Beach" kunde tänkas ha tagit vägen.
Jag tyckte att han pekade mot Orions Bälte, en liten bit upp, men min reskompis som tydligen var den smartare av oss ledde oss tillbaka till stranden. Vi tittade ut över stranden och mot den välkända vy som båda två kände igen längre bort, där ö-delarna går emot varandra och bildar som en passage med höga berg (riktiga berg i det här fallet)

Det var då...... Katjing liksom....

Vi kom på att vi var på fel strand, på andra sidan ön.
Nu är det max 100 meter mellan stränderna i mittpartiet, där ön är som smalast, men stränderna är långa, så på det hela taget så gick vi nog minst..... För långt.... Tycker iaf jag då....

Måste det vara rätt strand man går vilse på? Räknas det inte om det är fel strand?
Vi har gått lite halv-vilse i halv-djungel också, med halvdåliga fotbeklädnader, men det är en helt annan historia.

Dag ett i den bistra och orealistiskt kalla verkligheten igen.
JAG FRYSER...
VAR ÄR MIN SINGHA? Och mina flippflopp?

Ska försöka bena ut lite vad som hänt under de 2 veckor jag befunnit mig i kronisk saltlake med turkos nyans och med en ständig följeslagare vid namn Songsingläj.... (Det betyder 2 små Singha på thai, ifall ni var väldigt nyfikna på det)

Jag flagnar!!!!

Måste härmed även dementera ett litet statusinlägg på allas vår älskade Facebook, där jag i en kort stund av asiatiskt hjärnsläpp förväxlade djisippett (21) och djisipp (20). Alla ni som har fått lida för denna pinsamma feltolkning kommer att få en rejält tilltagen kontant kompensation, fast i Baht. (har lite skrammel i fickan jag vill bli av med på ett smidigt sätt)

Saporot betyder ananas, glöm för i helvete aldrig det.... Kan bli väldigt fel om du av en händelse befinner dig hos en hjärnkirurg och tror att det betyder hjärna.
Vad hjärna heter på thai vet jag inte då det inte förekom hjärn-shakes på de barer vi besökte. Kan tyckas vara lite B, men nu ska vi inte klandra Thailand så mycket för det, de är ju så vänliga på andra sätt.

På tal om hjärnor så fungerade min egen lilla skrynkliga riktigt dåligt i 38 graders värme. Fast jag svalkade av den hela tiden med kall öl eller en och annan bucket rom och cola, så hade jag otur mest hela tiden med tänket. Vilken tur att det inte ställdes så höga krav på min intelligens just då. Tänk om de till exempel skulle vilja att jag drog roten ur hypotenusan, ja då skulle jag få problem.

I Thailand äter man konstiga saker. I Thailand är inte en köttbulle alltid en köttbulle. Men vad spelar egentligen det för roll? Den var rund, den var ljusbrun, den hade tre kompisar på samma spett, och jag tog 4 spett. 16 stycken ljusbruna bollar doppade i en barnvänlig napalm-sås. Men vänta, det där skrev jag ju i den förra bloggen. Undrar varför just de små rara självmordsgodisarna har etsat sig fast i mitt minne?
Vi går till nästa stånd (sluta tänk på snusk nu!!!) på nattmarknaden.
Jag hade ju lovat mig själv att käka grillade insekter om jag hittade några. Men vid nästa stånd, ett riktigt praktstånd må jag säja, så var det istället för bollar eller insekter mer åt leverhållet. Stora feta levrar, som man kunde få sig en bit av. Kanske även mjälte och njure. Men det var väl inte insekter? Skönt. Knapprar hellre på krispiga stora skalbaggar än sätter tänderna i en njure.
Vi gick vidare. Hittade en gumma som grillade vanliga grillspett. Lite Svensson över det hela, men om man doppar dem i rödaktig, nästan genomskinlig napalm så blir det väldigt lite Svensson kvar. Och väldigt lite Olsson med faktiskt.
Kom överens med min tunga och mun att nu fick det vara nog med starka såser.

Det är väl fan att man har så kort minne. 
Stark mat blev det fler gånger under 14-dagarsperioden, men jag överlevde, varje gång.

Eftersom min respartner skriver dagbok över alla strapatser och andra mindre betydelsefulla händelser på sina resor, tänkte jag att jag kunde läsa den sen om jag behövde komplettera mitt minne med något roligt. Men efter 2 veckor på bortaplan hade hon bara skrivit dag ett och lite dag 2, så henne fick man ingen hjälp av. Vad hände egentligen?
Har sett flera kort från resan som jag med ett bestämt nej, måste dementera å det kraftigaste. Jag säjer bara "Photoshop"... Det är INTE jag på bilderna.... Jag om nån borde väl minnas om jag gjort, inte gjort, inte haft kläder, sett full ut, lånat en gitarr osv osv....  Eller hur?

Förresten så är allt redan preskriberat.
Preskribtionstid Kungamord - aldrig
Vanligt mord - 25 år fram till 2010, nu är den borttagen
Preskribtionstid semestertokerier - 4 timmar.... (eller tills solen går upp.... eller ner, eller man kan se en sol på ett vykort eller liknande)

Eftersom de bara kört på 50% personalstyrka när jag varit borta så har det växt högar både här och där, mest här faktiskt. Och då speciellt på mitt skrivbord. Med andra ord borde jag ta mig i kragen och sova en stund nu, så jag orkar titta på högarna även på eftermiddagen.
Tjing så länge...

Just nu befinner jag mig ca 1000 mil fran kalla, snoiga och regniga Sverige, och jag hade inte en tanke pa att jag skulle lagga ner tid pa min semester for att blogga, men eftersom det tydligen finns nagra som inte kan leva utan mitt ordbajseri (tror ni overdriver en smula) sa kan jag val sitta har ett tag medans min tunga atergar till normal storlek.
Tungan har fatt smaka pa lite nattmarknadsprodukter. I det har fallet 16 st runda bollar doppade i en stark sas. Det sag faktiskt riktigt gott ut, och var det nog med, men smaken farsvann med boll nummer 2, sa jag kan ju inte svara pa att de 14 sista smakade lika bra.

Man ska gambla lite, det tycker jag alltid...

Varfor saljer inte Thailandare dryck i samma stand som maten (fragetecken)... (Har inte hittat det tecknet an)
Fick ga och leta upp en seven eleven sa jag kunde kopa en Singha...

Min ena arm ar rod... Annu ett mysterium... Varfor bara den ena....  Jag har ju solat bada tva... I morgon far jag val sola den andra da. Sa bada blir fint roda och kliar lika mycket.

Nar vi skulle ga och ata pa en restaurang pa lunchen fragade min reskamrat. Ar du mycket blot.... Jag stod i havet!!! ..... Hur kan man INTE vara mycket blot da (fragetecken)...  Dagens roligaste, vi skyller pa vatskebrist och solsting...

Nu orkar jag inge mer idag, jobbigt med ett tangentbord som ser ut att komma ifran Asien.... (Mohahahaha)
Hoppas ni inte blast bort, sag att det var storm hos er nu...

Tjing sa lange.....

 

Jaha, då var det sista arbetsdagen före drygt två veckors latmaskande i solstolen, bland sandloppor, Baywatchbruttor (helst topless) och Bacardi Breezerförsäljare på stranden som just de här två veckorna har extrapris på Watermelon och Pineapplesmakerna.
Va? Tycker ni jag har dagdrömmar? Finns det inte Baywatchbrudar på riktigt? Är det aldrig extrapris på Bacardi?
Men sandloppor då? De finns väl?

En solstol och en Singha räcker det med. Bara jag slipper sälja plåt i 15 dagar. Sist jag var i Bangkok ringde en kund till mig. Tjena mannen, började han. Hej sa jag (skulle kanske ha sagt Sawatikaa istället, så han fattade vart jag befann mig). Han började tjata om nåt jobb, och jag lyssnade med ett halvt öra (hur man nu kan göra det) och försökte vakna till. Klockan var 1 på eftermiddagen i Thailand och 7 på morgonen hemma, och jag låg och sov eftersom vi kom dit dagen innan och inte hade hunnit ställa om oss tidsmässigt. 
Tänkte att kunden kunde väl få snacka lite om han ville, det kostade ju honom bara 27:- i minuten. Efter ett litet tag sa jag att jag kunde fixa det han ville att jag skulle fixa om 2 månader, då jag åkte hem igen, men att sköta jobbet 1000 mil hemfrån var lite svårt. Då blev det tyst.... Va fan gör du där? Du ska ju vara här!!! Nu funkar ju ingenting... Men det gjorde det. Jag var tydligen inte oersättlig, vilket jag påstod vid varje löneförhandling. Ingen är oersättlig, förutom Freddie Bulsara (gissa vem det är) och han är ändå dödens dööööd....

Den här gången stannar jobbmobilen hemma...

Sen i efterhand så fick jag reda på att även jag fick betala för mobiltrafik när nån ringer upp mig. 300:- kostade det där samtalet mig. Är lite bitter fortfarande, men eftersom samma person även är kund till mig på mitt nya jobb så ska jag nog kunna lura till mig 300:- plus ränta på nåt sätt. Eller så skiter jag i det.

Man kanske skulle ringa honom när jag vet att han är utomlands, dra ut på samtalet... "Vänta lite Rickard.... Hur är det med din hund då? Jasså du har ingen hund... Vänta, lägg inte på än.... Hur..... är det med.......... Nån i din närhet? Vem som helst? Jag är jättenyfiken ju.... Vänta, inte lägga på än, det är 220:- kvar.....
Vad ...... ska....... du .........äta ikväll? Favoritfärg? Har du mjäll? Ska vi hitta på nåt sen?.....
Hm.... Fan, han la på......

300:- är väl skit samma...

Idag är det fredag och alla fadäser igår är som bortglömda.
Dagen som började i en katastrof fortsatte i samma mönster ända fram till klockan 16:00 då jag gick hem och förträngde att jag var tvungen att ha ett jobb för att få mat på bordet.

Skulle lossa en långtradare, vilket sällan är mitt jobb då vi egentligen har lagerpersonal som sköter sånt. Men är de sjuka, så visst, jag kan också köra truck. Godset som skulle av var 6 meter långt och bestod av stuprör och hängrännor. Sånt som vatten ramlar omkring i innan det forslas ner mot marken och orsakar fuktskadade husgrunder. Och för sista gången, det finns inget som heter stuprännor... Har aldrig funnits, kommer aldrig att finnas heller...

När jag hade hela bunten ca 4 meter upp i luften skars stroppen av. Som i slowmotion såg jag hur min förmiddag passerade revy där jag stod och lekte plockepinn i megaformat...
Men jag gjorde som jag alltid gör i såna här situationer. Rycker på axlarna och beamar mig likt kapten Spock till en annan plats. Nu gick det inge vidare med beamandet, så jag fick helt enkelt stå där och plocka rör och rännor.




Kul va??? NOT....
Vad kunde mer gå snett en sån här dag? Ja till exempel så kan man ju backa på en liten sketen grunka med trucken. Om man vill...

Har man otur så kostar grunkan 5400:-
Ja, jag råkade göra det också... Fan, jag kanske inte är så bra på att köra truck...
Hela torsdagen är som ett töcken, och det beror INTE på överkonsumtion av EspressoChoc. En sliskig röra av alla sorters pulver som finns i vår eminenta kaffemaskin. På lunchen fick jag nog efter att ha blivit avbruten i mitt idisslande två gånger på 5 minuter, så då övervägde jag noga i 1 och en halv sekund att jag skulle stänga av alla telefoner. Vad skönt det blev sen. Tyst som i kristdemokraternas valstuga...

Tror ni inte att det kom in en kund då... Jag skulle ha låst grinden också.
Han fick köra lite självbetjäning, och det gick ju bra. De hittar rätt bra på lagret då det går fortast för dem att hämta själva. Nästa steg i rätt riktning är att lära dem hur de knappar in sina grejer i datasystemet, så vi slipper det med. Vi kan sitta på en varsin puffkudde med en paraplydrink i handen och en sollampa i nyllet och se på när pengarna rullar in utan att göra ett dyft. Skulle trivas rätt bra då.

Nu är det dags att inspektera kakburken. Vad får vi för gott idag? Jag gissar på havrekakor. 


Havrekaka.... Och sen, en ko som idisslar...

Hinner inte blogga idag. Sökte på ordet kaos, som beskriver min torsdag rätt bra, och hittade dels en bild som jag inte fattar ett dugg utav, dels en bild som beskriver hur det förmodligen ser ut i mitt hjärnkontor. Men så här känns det nu. Tyck synd om mig. Lite iaf...

Min egna hemsnickrade översättning på tjena mors, fast på tyska då...

Nu är det nedräkning inför helgen. Knappt tre arbetsdagar kvar plus en lördag. Sen på söndag kan man börja packa lite smått. Ni som läste bloggen igår vet att det inte kräver så mycket tid eller plats. Påminn mig att jag måste till Biltema...

Idag är det ganska kort om folk på firman. Är man 4 från början, så är det kännbart bara en försvinner. Den första decimeringen kom för drygt en vecka sen. Nåt skit med menisken...Borta i en månad... Okej, det är bara att bita ihop, inga problem... 
Idag och imorgon är filialchefen på kickoff slash konferens. Mm, tjena, jag vet hur lite konferens det är, var ju själv på en sån för två veckor sen. Strunt samma, det är en till som är borta i två dagar. 50% bortfall...
Nu kan det bli körigt vissa stunder. Som när vi ska spela crossbadminton. Eller sitta och knåpa ihop en blogg.
Jag har ju en internetsida dit jag går när jag vill stänga av min telefon på kontoret. Fråga mig inte hur det fungerar, det bara gör det. Växeln är ju i skåne, och det är de som hänvisningen går till om jag inte svarar.
På den där internetsidan klickar jag i varför telefonen är avstängd, och hur länge.
Men det finns inget alternativ som heter "crossbadminton".... Inte ens vanlig badminton finns. Och ännu mindre "han bloggar en stund"....

Eller vad då ännu mindre? Det kan ju inte vara mindre än 0... Om man inte heter Einstein och har hittat på en massa relativitetsteorier som inte går att använda annat än på fyllan på Silja Serenad...
Tänk om han istället för att envisas med att räkna på kvantar och att böja ljuset (varför??? Ljuset ska ju vara rakt, och varmt, och ge en fin och jämn solbränna) hade tänkt ut en relationsteori istället. Då kanske jag hade varit singel ännu längre. Och det skulle inte sitta helt fel...
"Älskling, jag har läst lite om Einsteins relationsteori, och han har nog rätt. Du är en kvant, och går inte att böja, så du får sparken... Tjing"

Nu är det fika. Ska ta en lång, skön, god fika och tänka på snusk.... Det du!!!
  

Varje gång jag har rest utomlands, eller bara på konferens, så har jag packat för mycket kläder. Nån mer som känner igen sig?
Man kommer hem med minst 2 ouppackade skjortor, byxor och varför packade jag ner en rosa skiddress när jag semestrar i Grekland? Ja, lite så känns det i alla fall...

Innan vi for till Malaysia på en äventyrsresa träffade vi grundaren av resebyrån, som heter Läs och res. Att resa handlar precis om just det. Läs.... och sen reser du. De andra läste 100-tals sidor om Malaysia, om deras kultur, seder, traditioner, natur osv. Jag läste MC-nytt.... Sen reste jag.

Grundaren var en äkta globetrotter. Han hade adress i Saltsjöbaden, bodde i en stor icke välskött villa som var helt överväxt av allt som kunde växa över... Gräsmattan var mer åt änghållet, och förmodligen hade den inte fått känna av en gräsklippare de senaste fem åren. Varför bodde han så, när han ändå var borta större delen av året. Och då bodde han oftast ute i det fria, inte ens ett litet sketet tält hade han.
Hans packning bestod av en plastkasse. Inget mer. (Okej då, påsen var fylld med lite ombyteskläder) När han sov i djungeln rakade han bara ihop lite löv som han sen sov på. Inget myggnät, ingen spray, ingen bazooka eller ens överlevnadskniv från Clas Olsson i Insjön (kommer ni ihåg den? Jag gör det...)

Nu när jag tänker efter så ska jag liksom han minimera min packning nu när jag ska göra ett besök i Asien.
Plastkasse är väl att överdriva lite, men den rosa skiddressen får stanna hemma.
Tänker kreativt nu.... Oj, det kändes inte så bra faktiskt. Kanske är skadligt att pressa hjärnstackaren så hårt allra redan. 

Nu ska jag byta ut lite av packningen.
Badlakan, bytes mot disktrasa. Liten och smidig och lättare att vrida ur. Nackdel. Trångt att ligga på...
5 par kallingar i bomull bytes mot ett par i galon. Bara att skölja av i havet. Torkas sen av med disktrasan.
Fina långbyxor (ifall vi ska äta på en 5-stjärnig restaurang) bytes mot en sprayburk svart färg från Biltema. Synd att den inte är vattenlöslig. Man får tajma in det så man lackar benen svarta och fina sista dagen, då det annars skulle se konstigt ut på stranden dagen efter. Nog för att jag brukar bli solbränd som en bajskotte, men svart, nä det har jag aldrig blivit.
Badtofflor kan jag åka i hela tiden, varför släpa på nåt annat att ha på fötterna?
Sådär. En burk färg, en kalsong i galon och en disktrasa. Behöver inte ens ha en plastkasse. En sån där bögig midjeväska tror jag räcker mer än väl. 

Är jag en globetrotter nu?

Klockan är 07:25, och jag har bara fått en kopp latte idag. Eller fått och fått, jag är ju tvungen att hämta den själv. Var är Rose? Min assistent? Hur mycket måste man sälja över budget innan den förmånen blir en självklar tillgång på kontoret?

Bud-get... Bud........ Get.... Bähähä.... Snark.... (snark bara kom, det var INTE relaterat till geten, eller budet...) Tycker nog att ordet budget känns lite . . . . . . . Whoohiloopii....

"Tack det är bra Rose"... "TYST!!!"... 2 favoritcitat från Buzz. Ni som inte spelar Buzz, ni tror förmodligen att jag har minst ett par skruvar lösa, och ni som känner mig, ni vet det redan....

Dagen började ungefär som väntat, men det är inte en positiv grej. Väldigt trött snubblade jag ner för trappan och tänkte sova en kvart, 20 minuter i duschen. Så långt, helt rätt tänkt. Ska man sova i duschen, så ska det vara mörkt. Alltså tänder man inte lampan i duschrummet. Är det mörkt ser man inte att duschdörren inte står öppen. 
Vilken tur att just min duschdörr inte är gjord av spikmattor. Då hade jag varit prickig nu. 

By the way, finns det nån duschdörr som är gjord av spikmattor? Skicka in era bildbevis på [email protected] och den spikigaste dörren vinner en tvål i kolossalformat med hallonsmak. (lukt)...

Dörrar i plastglas låter bumpigt när man träffar dem med 80 kg blandfärs.

Bump.... (Aj)

Måste alla kunder ringa nu på morgonen? Ska nog införa telefontid, mellan 10:30 och halv elva.
Kommer bli så skönt att få lämna jobbtelefonen hemma i 14 dagar. Spela in ett jätteroligt mobilsvar. Jag klurar redan på ett helsjukt svar, men får liksom inte till det riktigt än. På min privata mobil har jag ju en höjdare.
"Just nu är det många som ringer" osv osv... Jag garvar fortfarande åt den. Min mamma förstod som vanligt inte min humor. Hon har ringt flera gånger, men aldrig talat in nåt efter tonen. 
"Du är placerad i kö, och har nummer etthundra........... sjuttiofem ...... tusen ......... trehundra .... tjugofyra ...."
"Din väntetid beräknas till ..... 23 ........  månader .... och 5 minuter..... "
Hon ville inte sitta så länge i kö..... 

Hon fattar ju ingenting.....

I söndags var jag hos henne på middag. Brorsans familj var också där. Mamma ville ge min brors son lite piller mot nån krämpa. Receptbelagd medicin. "De är jättebra" sa hon till honom. Men va i.... Ska hon trycka i honom hennes medicin? Helt sjukt. Och så där har det varit i flera år. Vad man än har för fel, så har hon nåt dundermedel på recept i skåpet. Det är fri utdelning.... Massor av röda trianglar.... Eller var i allafall, de är ju borttagna nu.
Förra gången jag var där hade jag baksmälla storlek kraftig... Låg och "vilade" i hennes soffa mellan varmrätt och efterrätt. Då kom hon med 2 askar lustiga piller. Den ena var Tradolan, den andra var något ännu starkare. "Ta ett par av dessa" sa hon... Mm, visst. Sen ska jag ta bilen hem...

Så om du av en händelse ska till min mamma nån gång. Säg att du är frisk... Säger du att du har en lätt släng av förkylning så får du garanterat medicin som skulle få en elefantsnabel att svälla av. Och du har väl inte en så stor näsa?
Liten irriterande värk i huvudet? Visst. "De här är till för de som råkat amputerat några lemmar utan bedövning, och har fått fantomsmärtor i hela kroppen, ta ett par tre såna"
 
Biverkningar? Har aldrig hört talas om... Kan man ju inte få. Det är bara att knapra...
Kanske därför jag nästan aldrig petar i mig tabletter av något slag. Vi i vår familj (läs mamma) har liksom redan överdoserat allt...

Nu ska jag dricka java. Gott... Mycket bättre än en shake på Tradolan...

Fridens...